Halla-Aho har gått för långt

29.09.2011 kl. 10:18
Mycket uppmärksamhet har under hösten riktats på retoriken som sannfinländska riksdagsledamöter använt sig av i offentligheten. Förra veckan var den stora frågan riksdagsledamot Jussi Halla-Ahos medialt uppmärksammade kommentarer på Facebook.

Som känt uttalade sig förvaltningsutskottets ordförande om behovet av att inrätta en militärjunta i Grekland som lösning på oviljan att genomföra nödvändiga reformer i landet.

Man kan undra om reaktionerna på facebookyttrandena varit överdimensionerade. Själv har jag funderat på om det är värt att skriva om saken av två orsaker. För det första kan man fråga sig om inte just det att man nappar på dessa kommentarer bidrar till att ge dem ännu mera uppmärksamhet. För det andra kan man fråga sig om det inte leder till att sätta fokus mer på enskilda riksdagsledamöters uttalanden än på det viktigaste, det vill säga det egentliga lagstiftningsarbetet som riksdagen har ansvar för. Halla-Ahos yttranden går dock inte att förbise. Flera människor frågar om saken och som medlem av förvaltningsutskottet anser jag det vara viktigt att ta ställning, både ur ett rent principiellt och ur ett mera praktiskt perspektiv.

Principiellt är det i sig oroande att en riksdagsledamot i en demokrati ifrågasätter värdet av just demokratin som styrelseskick. Det är svårt att godta bortförklaringarna om att det endast rörde sig om svart humor. När en riksdagsledamot yttrar sig offentligt måste man ju utgå ifrån att han menar vad han säger. Och hur vi än är lagda vad humor beträffar, lär vi oss alla att det finns vissa saker man inte skämtar om. Undertonen i skämtet, om det alltså var ett skämt, var dessutom motbjudande. När det frågas var gränsen på uttalanden av riksdagsledamöter egentligen går är det rätt så enkelt att svara: här. Tal om inrättande av militärjuntor är inte acceptabelt. En riksdagsledamot bör använda sig av sitt omdöme när han uttalar sig, och om omdömet saknas, behövs en motreaktion. Annars kan det gå så att det oacceptabla i tysthet accepteras.

Det andra som oroar i uttalandena är konsekvenserna för det praktiska, dagliga lagstiftningsarbetet i riksdagen. Det finns frågor på agendan som måste behandlas helt enkelt för att landet ska fungera. Ordföranden för förvaltningsutskottet har valts av riksdagen och har därmed fått ett förtroende av inte bara sina egna väljare att se till att arbetet fortskrider. Här har det inte i princip funnits något att klaga över. Nu riskerar dock lagstiftningsarbetet att hamna i skuggan av sensationsvärdet som utskottsordförandes uttalanden ger upphov till. Det vore på sin plats att komma ihåg att också riksdagen och förvaltningsutskottet behöver arbetsro.

Man kan med rätta fråga sig hur sagan kommer att sluta. De flesta inser att spekulationerna om Jussi Halla-Ahos ställning som ordförande för utskottet kommer att fortsätta. Till och med hans egen riksdagsgrupp har vidtagit disciplinära åtgärder och uteslutit honom för en två veckors period – något som inte går att vifta bort då diskussioner om förtroende kommer upp. För att undvika vidare skada åt lagstiftningsarbetet borde Halla-Aho inse att han som politiker ska dra konsekvenserna av sitt agerande och självmant avgå. Annars riskerar han att försvåra det viktiga arbetet i förvaltningsutskottet - något som hela landet tar skada av.

Krönika i vasabladet vecka 38
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00