Kommunreformen kan antagligen sägas vara den mest omvälvande förändring som regeringen förbundit sig till. Ur ett finlandssvenskt perspektiv, är det mycket viktigt att det redan i regeringsprogrammet konstaterades att områdens särdrag, så som långa avstånd, skärgårdsmiljö och språkliga förhållanden, ska beaktas. Möjligheten att få service på sitt modersmål ska också tryggas. Dessa skrivingar utgör en trygghetsfaktor som vi inte ska underskatta, men de betyder ändå inte att de svensk- och tvåspråkiga kommunerna inte skulle beröras av reformen.

Då reformen nu startar, är det viktigt att kommunerna själva funderar på hurdana lösningar de vill ha. Alternativet att motsätta sig allting i väntan på att stormen ska bedarra, är knappast det rätta; stormen kommer inte att försvinna eller åtminstone inte dra förbi utan att den medfört förändringar. Regeringen med minister Virkkunen i spetsen har varit tydliga i sina budskap, nu senast i samband med interpellationsdebatten i riksdagen den här veckan.

I samband med reformen, där kommunerna blir färre och större, bör vi fundera på hur vi ska kunna utveckla närdemokratin. Endast ett samhälle där man känner sig delaktig, engagerar och motiverar. Styrkan i små kommuner ligger i en stark känsla av gemenskap och en klar identitet. Alla känner alla, alla drar åt samma håll, och talkoandan är hög. Det här är en resurs som vi måste slå vakt om i reformarbetet så att den inte går förlorad i samband med kommunsammanslagningar.

Ett sätt att skapa en starkare närdemokrati kunde vara använda sig av stadsdels-, kommundels- eller byaråd. Ungdomsfullmäktige kunde också få en större roll. Ett annat alternativ kunde vara att dela in kommunerna i så kallade valkretsar, vilket har gjorts i vissa kommuner i Sverige. På så sätt skulle alla delar av den nya kommunen ha sin representation tryggad i fullmäktige. 

Det är en svår – och beklaglig – situation som uppstått då en del kommuner som agerat i enlighet med KSSR, nu finner att förhållningsreglerna har ändrats. T.ex. för både Ingås och Hangös del kommer den nya strukturlagen antagligen att betyda att man på nytt måste se över sina strategier. Å andra sidan, om vi tänker på Sjundeå, kan det hända att kommunreformen medför nya alternativ, och att resultatet i folkomröstningen (om det följs) gav kommunen den respit man behöver.

Ett av de viktigaste målen med kommunreformen är att kunna garantera grundläggande service åt alla medborgare, oberoende av vilken kommun de råkar vara bosatta i. För att reformen ska kunna ske konstruktivt, bör regeringen lyssna på de kommunala beslutsfattarna och kommuninvånarna. Det bästa slutresultatet uppnås om kommunerna själva är proaktiva. På det sättet kan vi skapa starka kommuner som kan erbjuda sina invånare tjänster av hög kvalitet, som kan driva en aktiv näringspolitik och som kan svara på de utmaningar vi har att vänta i framtiden.

Kolumn i Västra Nyland 1.10.2011