- Förslaget innehåller många goda element, men samtidigt bör vi fråga oss vilken visionen är för vår utbildning år 2016 då timfördelningen träder ikraft. Nollsummespelet som nu föreslås, med noll tilläggssatsningar, är inte den optimala lösningen för vårt framtida kunskapsbaserade samhälle, påtalar Nylander.- Två frågor ter sig speciellt problematiska. De så kallade frivilliga långa och korta språken (A2 och B2) lämnas utanför timresursramarna och finansieras enbart via specialstöd på ansökan av kommunen. Stödet kan enligt förslaget inte betalas ut för de inhemska språken och engelska. Problemet är att cirka 95 procent av eleverna på svenskt håll läser engelska som A2-språk, vilket totalt avviker från de finskspråkiga elevernas språkval, framhåller Nylander.

- Det är otänkbart att de svensk- och tvåspråkiga kommunerna inte alls skulle få någon ersättning för engelskaundervisningen för så gott som alla elever, slår Nylander fast. Dessutom kommer viljan att ordna svenskundervisning som långt frivilligt språk (A2) på finskt håll att minska då kommunerna inte kan få ersättning för detta längre.

Det här i samband med utebliven tidigareläggning av svenskundervisningen står i klar kontrast mot de förbättringsförslag arbetsgruppen under ledning av president Ahtisaari lade fram.

- Den andra principiellt stora frågan gäller valfriheten. Förslaget innehåller mindre valfrihet än nuvarande timfördelning. Regeringen bör nu föra en diskussion om vad som gagnar både individen och samhället mest, flera för alla gemensamma timmar eller en större valfrihet, i framför allt årsklasserna 7-9, där olika begåvningar bättre kan tillgodoses, anser Nylander.

- Vi skall värna om och stärka skolan som skapare av jämlika förutsättningar för alla barn. Hur det här bäst kan ske bör regeringen ännu diskutera, avslutar Nylander.