Brott och straff

17.03.2012 kl. 11:31
Förra veckan nåddes vi av nyheten att en barnsexhärva uppdagats i södra Finland. Tio män misstänks ha antastat hundratals unga flickor på nätet.

Internet erbjuder oändliga möjligheter, men bland all information och underhållning lurar också potentiella faror. Som förälder känns det frustrerande att inte kunna garantera en trygg miljö på nätet för sina barn. Men man kan ogärna förbjuda användningen av internet bara för att det är omöjligt att veta vem och vad barnen kommer i kontakt med på webben. Den största skräcken är förstås att någon med ont uppsåt får kontakt med ens eget barn.
Det bästa man kan göra är att prata med barnen. Berätta att alla kanske inte är vem de utger sig för att vara, och att man därför ska vara försiktig med vad man berättar om sig själv. Det är också viktigt att polisen har tillräckliga resurser för att snabbt komma åt pedofilhärvor. Dessutom bör förövarna få ett kännbart straff då de blir fast.

Brott och deras straffskalor har figurerat mycket i medierna under den gångna veckan. På onsdagen publicerade Rättspolitiska forskningsinstitutet sin rapport gällande straffpraxisen i våldtäktsbrott. Våldtäktsbrotten är indelade i en tregradig skala beroende på hur grovt brottet är. För den lindrigaste gärningsformen, vilket klassas som "tvingande till samlag", är straffet i snitt villkorligt fängelse i knappt ett år, medan straffet för grov våldtäkt brukar ge ovillkorligt fängelse i 3-4 år.

Trots att undersökningen visade att de utdelade straffen har skärpts en aning under 2000-talet, finns det enligt min åsikt rum för ytterligare skärpningar. Särskilt problematiska är de obetydliga straffen i samband med den s.k. lindrigare formen av våldtäkt. Jag tycker inte att graderingen av våldtäkt till alla delar är lyckad, och jag förstår överhuvudtaget inte att det så att säga finns en lindrig variant av våldtäkt. Det är därför positivt att justitieminister Anna-Maja Henriksson utlovat en total översyn av lagstiftningen gällande våldtäktsbrott, och att hon speciellt uppmärksammat gränsdragningen mellan tvingande till samlag och våldtäkt. Förhoppningsvis kan man här gå mot strängare straff, med tanke på vilket vidrigt brott våldtäkt är – oberoende av vilken grad det klassas som.

En helt annan kategori av brott som diskuterats denna vecka är ratt- och roderfylleri. Debatten om huruvida gränsen för rattfylleri borde sänkas till 0,2 promille har pågått redan ett tag, men denna vecka kom det fram att trafikminister Merja Kyllönen föreslår att även gränsen för roderfylleri skall sänkas till 0,2 promille.

Det är inte acceptabelt att köra vare sig bil eller båt när man druckit alkohol. Frågan är ändå om man genom att sänka promillegränsen kan minska på de allvarliga bil- och båtolyckorna. Enligt statistiken förorsakas de nästan helt och hållet av chaufförer med betydligt högre halter av alkohol i blodet. Jag tycker också det är tveksamt om det är det här vi ska satsa polisens och rättsväsendets begränsade resurser på. Kanske kunde man nå lika bra, eller åtminstone mera kostnadseffektiva resultat med en intensifierad attitydfostran i vårt samhälle.

Min uppfattning är att det finns större problem som vi i första hand borde fokusera på. Redan idag lider polisens verksamhet av att det finns för lite poliser, till exempel hinner man inte reda ut alla egendomsbrott. Dessutom vet vi att det skulle vara bra om polisen, också i vår landsända, hade större resurser för att bekämpa till exempel knarkhandel och organiserad brottslighet.

Kolumn i Västra Nyland 17.3.2012

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00