Inerpellation om regeringens ekonomiska- och industripolitik

13.02.2013 kl. 14:00
Gruppanförande den 13.2 2013. Riksdagsledamot Lars Erik Gästgivars.

Ärade talman,
Sannfinländarna och vänstergruppen har lindat in sin interpellation om STX-varvet i en allmän kritik av regeringens ekonomiska politik och finanspolitik. Den ekonomiska politiken och finanspolitiken debatterades i denna sal så sent som i går, men visst kan vi debattera den igen, om oppositionen så vill.

Det är alltid lätt att framföra kritik mot den förda ekonomiska politiken, eftersom det aldrig finns en enda oemotsäglig sanning i ekonomisk politik. De fakta som interpellanterna hänvisar till är ändå välkända, ända sedan valet för två år sedan.

Det fanns efter det valet sådana partier som vågade ta ansvar för Finlands framtid, men det fanns också ett parti som trots en stor framgång i valet vägrade ta sitt ansvar. Svenska riksdagsgruppen vågar påstå att meningsskiljaktigheterna som regeringspartierna klarade av att jämka ihop inte skulle ha varit svårare för sannfinländarna än för andra att klara av.

Men nej, Sannfinländarna ville inte ta ansvar för Finland och för vår nations behövliga omstrukturering till ett land i en ny och öppnare värld. Ert fina valresultat användes till en oppositionspolitik som inte alltid gynnat landet. Det kan hända att det nu senare börjat gå upp även för många sannfinländare att denna valframgång kunde ha utnyttjats bättre.

Ärade talman,
Interpellanterna bör få en eloge för sin ärlighet då de medger att den svaga ekonomiska konjunkturen har försvårat uppfyllandet av regeringsprogrammets mål för budgetunderskottet och sysselsättningen. Ändå är varje tillkortakommande förstås enligt interpellationen regeringens fel, medan alla goda åtgärder som har vidtagits är plagierade ur sannfinländarnas program. Tro det den som vill.

Sannfinländarna säger också att regeringen inte skall glömma målet med att få stopp på skuldspiralen. Man hänvisar till och med speciellt till att offentliga sektorns ökade kostnader måste stävjas. Men när regeringen lanserat kommun- och strukturreformen som på sikt har just dessa mål som sannfinländarna efterlyser, då lyser Sannfinländarnas bromslyktor röda i riksdagen, allt skall förbli som tidigare. De vill gå bakåt, trots att världen går framåt.

Ärade talman,
Sannfinländarna går också till starkt angrepp mot regeringens industripolitik. Man tar som exempel vissa företag som hamnat i svåra situationer. Svenska riksdagsgruppen vill påstå att kritiken riktas åt fel håll. Regeringen ska skapa förutsättningar för industri och andra företag att verka i Finland, enligt de regler som gäller. Regeringen ska inte syssla med subventionspolitik som dessutom stöder en oansvarig arbetsmarknadspolitik. Det är arbetsmarknadsparterna som kommer överens om arbetsmarknadens villkor.

Svenska riksdagsgruppen lägger stor vikt vid att arbetsmarknadsparterna tar det ansvar som dem tillhör. Gör man inte det, kör man en Sannfinländsk politik, som går ut på att få tillbaka vår gamla valuta. Med en egen valuta behöver arbetsmarknadsparterna inte ta något ansvar, man kan driva vilken lönepolitik som helst. När man prissatt ut sig från exportmarkanden devalverar man valutan.

Denna politik vill Svenska riksdagsgruppen inte ha tillbaka. Alla vet vi vem som förlorade på denna politik, som sannfinländarna trånar efter, jo den vanliga löntagaren och småföretagarna, de som vann mest var kapitalägarna. Det är en sådan politik sannfinländarna eftersträvar.

Ärade talman,
Det värsta som kan hända är om regeringen går in för Sannfinländarnas föreslagna politik, som går ut på att regeringen med skattebetalarnas pengar går in och stöder eller blir delägare i företag som prissatt sig ut ur marknaden. Vi kommer då in i en ond spiral. Då hejdar ingen längre arbetsmarknaden, för den industri eller de företag som inte klarar sig på världsmarknaden tar regeringen hand om med skattemedel.

Till saken hör också att aktier i STX Åbovarv aldrig har erbjudits till försäljning.

En sådan företags- och industripolitik som Sannfinländarna efterlyser har Finland inte råd med. Därför borde all energi inriktas på realiteterna. President Paasikivi påminde om att ”erkännande av realiteter är grunden för all visdom”. Vi borde nu erkänna realiteten att med det kostnadstryck som arbetsmarknaden satt på vår exportindustri och deras underleverantörer klarar industrin inte av att konkurrera på en global marknad.

Här finns tre utvägar: endera subventionerar regeringen industrin med skattemedel eller så rättar arbetsmarknadsparterna till kostnadstrycket för industrin, eller så läggs industrin ned med arbetslöshet som följd. Det är dessa realiteter vi har att vänja oss vid.

Svenska riksdagsgruppen har fortsatt förtroende för regeringen Katainen.

 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50