Regeringens balansprov.

15.02.2013 kl. 15:32
Regeringen Katainen står i mars inför sitt hittills måhända mest utmanande beslut, det om budgetramarna för de närmaste åren. Här prövas beredskapen att leva upp till löftena i regeringsprogrammet om att råda bot på underskottet i statsfinanserna och det så kallade hållbarhetsunderskottet.

Underskotten kommer inte att kunna elimineras bara med hjälp av den ekonomiska tillväxt som nu förutspås. Även om den ekonomiska utvecklingen väntas vända uppåt mot slutet av detta år, kan årets tillväxt bli negativ och någon återgång till en ekonomisk tillväxt på flera procentenheter per år är inte i sikte. Det krävs alltså åtgärder för att främja tillväxten.

För att underskottet i statsfinanserna ska kunna pressas ned till målet en procent av BNP krävs under de närmaste två åren balanseringsåtgärder på sammanlagt drygt två miljarder. Eftersom dessa enligt regeringsprogrammet till lika delar ska bestå av nedskärningar och inkomsthöjningar, skulle det förutsätta nedskärningar på över en halv miljard per år och likaså höjda inkomster på över en halv miljard per år. Det blir inte helt lätt, och nu krävs det mod som både biskop Björn Vikström och president Sauli Niinistö efterlyste i samband med att årets riksmöte öppnades.

För att råda bot på hållbarhetsunderskottet, som nu är uppe i 3,5 procent av BNP, krävs strukturella åtgärder. Blickarna riktas inte minst mot arbetsmarknaden, som måste ta det ansvar dess maktposition förutsätter. Om arbetskarriärerna förlängs med ett år – vilket med tanke på vår stigande medelålder vore enbart rimligt – kan närmare en procentenhet av detta underskott elimineras. Om sysselsättningsgraden kan höjas med en procentenhet kan det få en liknande effekt. Och om produktiviteten i den offentliga sektorn kan höjas med anspråkslösa en kvarts procentenhet blir effekten faktiskt ännu större.

Av arbetsmarknadsparterna förutsätts nu snabba och konkreta åtgärder för att höja, om inte själva pensionsåldern, så åtminstone den faktiska pensioneringsåldern. Deltidsarbete för äldre arbetstagare är en konkret metod i den riktningen. Sjukpensionssystemet bör också ändras så att det blir lättare att återvända till arbetslivet då den fysiska och mentala hälsan tillåter det.

Flexiblare arbetstider – och flexiblare dagvårdstider – kunde förmå småbarnsföräldrar att återvända snabbare till arbetslivet och därmed upprätthålla sin yrkeskompetens. Vi behöver också en reform av studiestödet, så att det möjliggör heltidsstudier och sporrar till snabbare utexaminering. Och vi behöver också fler invandrare, och effektivare åtgärder för att integrera dem i samhället och arbetslivet.

Av arbetsmarknadsparterna förväntas nu också största möjliga moderation i löneuppgörelserna. Vår konkurrenskraft i förhållande till nyckelkonkurrentländer som Sverige och Tyskland måste återställas.

Av arbetsmarknaden förutsätts också fördomsfrihet då det gäller att utveckla arbetslöshetsskyddet så att det sporrar till arbete. Den som plötsligt blir utan arbete ska ha ett starkt skydd så att inte hela familjens ekonomi raseras, men det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddets längd får inte utgöra en broms att ta emot ett nytt jobb som erbjuds.
Här har vi mycket att lära av våra grannländer Sverige och Danmark.

Regeringen måste för sin del fördomsfritt se över skattepolitiken så att statens och kommunernas intäkter tryggas, men utan att den ekonomiska tillväxten hämmas och sysselsättningen drabbas. Sänkta företagsskatter kan faktiskt mycket snabbt ge ökade skatteintäkter, inte sänkta, och framför allt gynnsamma effekter på investeringarna och därmed sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten – och även den vägen skatteintäkterna. Samfundsskatten borde sänkas, och skatten påläggas först då vinster tas ut ur företaget, och inte om de reinvesteras.

MIKAELA NYLANDER
riksdagsledamot (SFP)
ordförande för Svenska riksdagsgruppen
Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00