Boende till skäligt pris.

20.03.2013 kl. 14:38
Riksdagsledamot Astrid Thors.
Gruppanförande 20.3 2013 i debatten om interpellation om boende till skäligt pris.

Ärade talman,
”Återstår att se huru länge man skall förfara med att knoga på kopeken och med fulla händer utströ rublarna; - huru länge skall man förfara att bo sämre och dyrare än knappast någonstädes i Europa.” Bl.a. detta frågade sig Zachris Topelius år 1858 i sin pamflett Preja eller bygga, som kritiserade bostadsförhållandena i den då ännu nya huvudstaden.

Lyckligtvis har bostadsförhållandena i huvudstaden förbättrats sedan Topelius tider. Det är samtidigt ingen hemlighet, vilket såväl regeringen och oppositionen konstaterat, att utbudet av skäligt prissatta hyres- och ägarbostäder i huvudstadsregionen inte idag heller går hand i hand med efterfrågan.

Ärade talman,

Bostadspolitiken utgör en mångfacetterad helhet, med flera olika aktörer: kommunerna, byggherrarna, entreprenörerna, banker och staten involverade  Det finns därför inte heller enkla förklaringar eller patentlösningar för de skenande bostadspriserna särskilt i huvudstadsregionen.  Problemen beror av många sammanhängande faktorer.

För att få fart på hyresbostadsproduktionen behöver vi flera byggherrar. Inom t.ex. vårdbranschen är tillgången till skäligt prissatt boende ofta en tröskelfråga för att arbetstagaren ska flytta till huvudstadsregionen. Därför skulle det vara önskvärt att stora arbetsgivare som HNS kunde låta bygga flera hyresbostäder åt sina arbetstagare.

Men även huvudstadsregionens kommuner behövs som byggherrar. Svenska riksdagsgruppen efterlyser därför att det för kranskommunerna skapas klara incitament för att låta bygga bostäder. Problematisk är att ARA:s prissättningsnormer för tillfället närmast fungerar som en broms i utvecklingen.  De regionalt definierade maximibostadspriserna leder till att centrum med högre maximipriser är mera intressant för byggbolagen än kranskommunerna. När vi klagar på att kranskommunerna inte tar sitt ansvar för socialt boende borde vi kolla fakta.


Även entreprenörssidan domineras av ett fåtal stora aktörer.  Med tanke på en fungerande konkurrens och lägre byggnadspriser är det därför mycket viktigt att även de små och medelstora företagen i framtiden ges en reell chans att delta i byggandet. Upphandlingen av byggprojekt bör därför storleksmässigt anpassas eller delas så att även ett företag med smalare axlar kan klara av olika projekt.

Ärade talman,

Metropolområdets kommuner saknar en gemensam plan för markanvändningen och en koordinerad bostadspolitik. Vi upprepar vår ståndpunkt om att dessa problem bäst löses med hjälp av en metropolförvaltning för områdets självständiga kommuner.

Lagstadgade förpliktelser och planläggningen fördyrar också byggandet – vilket pressen tacknämligt uppmärksammat. För det första borde man uppluckra den nuvarande skyldigheten att inrätta skyddsrum i samband med nybyggen.  Byggande av ett skyddsrum medför extra kostnader, då det egentliga skyddsrummets yta ska vara minst två procent av byggnadens sammanlagda våningsyta.

För det andra kunde man i kommunerna se över de krav man i planläggningen ålägger för byggandet. Alltför detaljerade krav och bestämmelser om t.ex. fasadmaterialet och obligatoriska bilplatser leder till högre kostnader och därmed till högre bostadspriser.  Byggnadernas säkerhet ska man givetvis inte pruta på, men det borde däremot vara helt möjligt och naturligt att bygga bostadshus med mycket färre  bilplatser.

Ärade talman,

I detta sammanhang är det på sin plats att nämna några ord om fastighetsskatten. Det framhävs ofta att en höjd skattesats för obebyggda byggnadsplatser skapar incitament för ägarna att själv börja bygga på området eller för att sälja området vidare. Jag vågar hävda att effekten också kan vara den motsatta, att markägare in i det längsta drar sig för att låta planera sin mark – i vetskap om att en högre fastighetsskatt blir den omedelbara följden utan garantier för intäkter.

Svenska riksdagsgruppen var pådrivande för att vi i Finland skulle få bostadsrättsformen. Men idag finns det orsak att granska om de boende har tillräckligt inflytande och om deras  ekonomiska ställning är skälig jämfört med andra boendeformer.


Svenska riksdagsgruppen stöder regeringens beslut om att investeringsstödet för specialgruppers boende hålls minst på samma nivå som tidigare. Gruppen vill dessutom särskilt nämna programmet för funktionshindrades boende. Målet är att ingen funktionshindrad person ska bo på anstalt efter år 2020.

Det behövs även fortsatta åtgärder för att råda bot på de bostadslösas situation.

Svenska riksdagsgruppen vill även betona vikten av fortsatta åtgärder mot den gråa ekonomin inom byggbranschen, som årligen förorsakar samhället betydande förluster i uteblivna skatter och andra avgifter och därmed förvrider konkurrensen. Regeringen har redan nu vidtagit ett antal viktiga åtgärder i bekämpning av den grå ekonomin. Nämnas kan till exempel att varje person som arbetar på ett bygge skall från och med 1.3.2013 ha ett skattenummer som registrerats i skattenummerregistret och som bör framgå av  varje byggarbetares obligatoriska personkort. Också proposition om större deklarationsskyldighet för löner på byggplatser är bra.

Avslutningsvis vill Svenska riksdagsgruppen ännu ytterligare understryka att bostadspolitiken är en mångfacetterad helhet, som inte blir framgångsrik genom enskilda och kortsiktiga punktinsatser. Långsiktiga helhetslösningar är nyckeln till framgång. Vi efterlyser därför en nationell bostadspolitisk strategi som inte endast gäller valperioden till slut, utan som riktar blicken 15-20 år framåt.

Ärade talman,
Regeringen åtnjuter Svenska riksdagsgruppens förtroende.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
12.02.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider. Läget är detsamma i alla länder, den globala ekonomin visar sig nu från sin sämsta sida. I alla länder brottas man även med stimulanspaket för att stimulera åtminstone den egna ekonomin och konsumtionen för att, som president Obama sagt, krisen inte skall bli en katastrof. Också vårt stimulanspaket behövs – det ger oss en god chans att klara läget. Regeringen har reagerat snabbt, men måste ännu ha beredskap till snabba åtgärder under hela 2009. Vi måste hålla jämna steg med övriga världen.
12.02.2009 kl. 17:40

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15