Finland har förbundit sig i EU och FN att höja anslaget för utvecklingssamarbetet till 0,7 procent av bruttonationalprodukten år 2015. Det målet blir allt mer avlägset.
År 2010 var det sammanlagda biståndet 0.55 % av BNI, 2011 var det 0.52 % och 2012 ökade det till 0.53 %. Budgeten för 2013 utvisade att andelen av BNI kommer att ligga på 0.55 %. I budgeten för 2014 avser man att det internationella biståndet kommer att hållas kvar på samma nivå, nämligen 0.55 %. Denna negativa utveckling har att göra med att man fryst anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet för 2013-2014 enligt 2012 års nivå.
På grund av det här beslutet samt planerna för nedskärningar i biståndet under åren 2015-2017 kommer Finland inte att nå 0,7 % under en skönjbar framtid. Det är nu mycket viktigt att motverka alla tendenser till beslut om nedskärningarna fr.o.m. 2015.
- Det finns tyvärr mycket i budgeten jag blir nedstämd av. Man kan läsa att behovet av utrikespolitisk påverkan hela tiden ökar, och kommer att göra det de närmaste åren. Det är för mig förvirrande att man å ena sidan har en klar omvärldsuppfattning för de kommande åren, men samtidigt väljer att inte öka andelen internationellt bistånd, och därmed försvagas vårt internationella inflytande och våra påverkningsmöjligheter, berättar Nauclér.
Regeringens mål är att öka anslagen för bistånd genom att styra inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter till utvecklingssamarbete och klimatfinansiering. Inkomsterna från utsläppshandeln är ett litet och viktigt steg mot ett ökat bistånd men inkomsterna kommer tyvärr inte att räcka till för en tillräcklig budgettillväxt. Det är ändå viktigt att hålla fast vid regeringsprogrammets beslut om att öronmärka utsläppshandelsinkomsterna för bistånd.
- Utveckling tar tid och behöver långsiktighet. Det är viktigt att komma ihåg att utveckling syns allt som oftast inte på kort sikt genom vanliga BNP-undersökningar, förklarar Nauclér.
Det är värt att komma ihåg att nedskärningar av biståndsbudgeten i allmänhet betyder att de allra fattigaste lider mest.Ytterligare en aspekt i budgeten är värd att kommentera, och det är avsaknaden av medel för att ratificera Istanbulkonventionen. Den internationella konventionen, som 25 länder har skrivit under men få ännu ratificerat, har som mål att skydda kvinnor som utsätts för våld i hemmet. Anledningen till att den inte har ratificeras är att det saknas pengar för alla de åtgärder som måste vidtas.
- I alla budgetsammanhang lyfts det upp hur mycket det skulle kosta, men hittills har jag inte sett några verkligt övertygande siffror om vad den verkliga nettoutgiften skulle bli om man skulle dra bort alla de kostnader som våldet mot kvinnor försorsakar, enligt Nauclér.Nauclér tog också upp Ålands vilja att ta emot syriska flyktingar fastän man också på Åland nu lever i ekonomiskt knappa tider och måste spara på de offentliga utgifterna.