Vi bönder är missnöjda över att stödet sjunker speciellt för den enmagade sektorn, det vill säga svin, köttfågel och ägg samt för växthussektorn. Ministern är nöjd för han uppnått Finska regeringens förhandlingsmål och kan ge relativt klara spelregler för vad som ska gälla de närmaste åren. Centerpartistiska politiker kritiserar givetvis förhandlingsresultatet och hävdar att regeringen varit oambitiös och ställt målen för lågt. Centern vill inte alls minnas att de nedskärningar vi nu kämpar med är en följd av vår förra jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttilas avtal.

Avtalet innebär få förändringar för växtodlingen, tillfredsställande resultat för mjölk och nötsektorn, stora utmaningar för svin, köttfågel och ägg samt ett bättre slutresultat än befarat för växthusen. Enkelt uttryckt så minskar Finlands rätt att stöda växthussektorn i södra Finland med en femtedel fram till 2020 och det är realistiskt att räkna med samma här i våra trakter eftersom det är svårt att påvisa stora skillnader i produktionskostnad mellan regionerna när det gäller odling under glas.

Avträdelsestöd vid generationsväxlingar får fortsätta till åtminstone 2018. Avträdelsestödet har kritiserats av EU-kommissionen i flera år, så det måste ses som en seger att det får fortsätta. Finland utverkade också rätt att höja startstöden för unga jordbrukare, stöda grundförbättringar av produktionsbyggnader samt olika typer av anskaffningar som jordbrukare gör gemensamt.

Nytt i detta avtal är att EU-parlamentet har haft en betydande roll i arbetet och skapat en ny juridisk bas för vår jordbrukspolitik, den så kallade Finlandsparagrafen. Det här visar hur viktigt det är att vi har människor som förstår sig på jordbruk och landsbygd på alla beslutsfattande nivåer. Arbetet tar inte slut här eftersom sju år är en lång tid i jordbrukspolitiken men en kort tid på ett jordbruk eller i ett växthusföretag. Redan under de kommande åren måste det börja bäddas för nästa period.

Trots EU:s jordbrukspolitik avgörs finländska jordbrukets framtid av konsumenten. Så länge finländarna vill äta inhemsk mat så kommer den att produceras. När stöden minskar så blir varje euro som kan fås ut från marknaden allt viktigare.