Vid riksdagens plenum tisdagen den 11.2, diskuterades regeringspropositionen RP 216/2013 om en ändring av kapitlet om sexualbrott i strafflagen. Justitieminister Anna-Maja Henriksson presenterade lagförslaget som beretts utgående från riksdagens önskemål från 2011, då man senast gjorde ändringar i starfflagen beträffande sexualbrott.
Hon påpekade att man under beredningen också tagit både Europarådets konvention om bekämpning av våld som riktar sig mot kvinnor och Ålands lagtings initiativ från 2011 i beaktande. Bakom förslaget till ändringar finns också en alltmer fördömande attityd i samhället till kränkning av den sexuella självbestämmanderätten och den kroppsliga identiteten samt till sexualbrott riktade mot barn.

Ändringarna berör det mest centrala sexualbrottsbestämmlesrrna, nämligen de som gäller våldtäkt. En central änrding som nu föreslås är att våldtäkt som riktar sig mot en minderårig alltid skall betecknas som grov, miimistraffet är då 2 års fängelse och maximistraffet 10 års fängelse. I framtiden kommer, enligt detta lagförslag, också nästan alla sexualbrott att falla under allmänt åtal.

Under diskussionen frågade riksdagsledamot Elisabeth Nauclér om man nu kan säga att det förekommer en samsyn mellan Sverige och Finland avseende dessa brott, trots att lagstiftningen inte blir identisk. Bakgrunden till Ålands lagtings initiativ om att regeringen skulle företa en översyn av strafflagens bestämmelser ifråga om sexualbrott var nämligen att man på Åland ansåg att det strider mot det allmänna rättsmedvetandet att sexualbrott bestraffas på så olika sätt i Finland och Sverige. Detta har lett till att sådana brott som begås på passagerafärjor mellan Finland och Sverige kan få helt olika bedömning beroende på om fallet behandlas enligt svensk eller finsk lag vid domstol i Sverige, på Åland eller i riket.

Minister Henriksson ansåg i sitt svar att man nog i detta förslag ganska långt följer samma systematik som i Sverige. I Sverige har man nu en ganska bred debatt om frågan om samtycke, som man nog funderat på under beredningen, men Finland ser inte anledning att gå in för det nu, det skulle inte vara förenligt med vad man har som mål med det aktuella förslaget.

Lagförslaget remitterades efter diskussionen till riksdagens lagutskott.