Medborgarinitiativet om jämlik äktenskapslag.

21.02.2014 kl. 13:58
Remissdebatt 20.2.2014.
Lagutskottets viceordförande Stefan Wallin höll Svenska riksdagsgruppens första inlägg i debatten.

Värderade talman,

Förslaget att ändra äktenskapslagen syftar till att människor, som vill ingå en juridiskt fast parrelation, skulle ha samma rättigheter och möjligheter - oberoende av sexuell läggning.

 

För Svenska riksdagsgruppen handlar detta om en principsak och rättvisefråga. För min egen del har jag varit konsekvent. Då samma initiativ för ett par år sedan aktualiserades här i riksdagen som en lagmotion skrev jag på den. Det var den enda lagmotion som jag undertecknade som minister. I lagutskottet röstade jag för motionen då den förlorade 9-8. Som viceordförande i lagutskottet kommer jag att fortsättningsvis följa mitt samvete och arbeta för att detta medborgarinitiativ nu ska godkännas.

 

Dagens samhälle präglas paradoxalt nog å ena sidan av ett hårdare opinionsklimat och haltande respekt för minoriteter, men å andra sidan finns det en stark trend som bygger på ökad offentlig respekt för parförhållanden av samma kön. Man kan väl säga att hela vår kollektiva, accepterande syn på homosexualitet håller på att komma ut ur skåpet.

 

Detta är också en nordisk och europeisk trend – i allt högre grad även en transatlantisk trend. I alla andra nordiska länder kan personer av samma kön redan ingå äktenskap. I Sverige och Norge blev äktenskapslagstiftningen könsneutral 2009, Island 2010 och Danmark 2012. I Finland har vi allt svårare att motivera varför just vi ska stå utanför den nordiska trenden.

 

Värderade talman,

Det är skäl att framhålla att detta förslag till ändring av äktenskapslagen också görs med respekt för dem som i sin syn på äktenskapet förreträder en mer traditionell ståndpunkt.

Här vill jag ändå betona att en viktig utgångspunkt för allt lagstiftningsarbete är och bör vara att jämställa människor inför lagen. Det är inte bort från mig på något vis om samma rätt att ingå äktenskap som jag har ges åt flera människor. Jag kan inte se idén med att gradera kärleksrelationers samhälleliga och juridiska relevans.

 

En annan tanke med detta medborgarinitiativ är att inte blanda in kyrkan på något vis. Kyrkan – kyrkorna – har fortsättningsvis rätt att viga utifrån sina egna premisser. Det är en fråga som kyrkan tar ställning till utifrån sin autonomi.

 

Lagen om registrerat partnerskap var i tiden ett stort steg i rätt riktning, men blev aldrig steget fullt ut. Fortfarande finns det vissa rättigheter som par av samma kön saknar. Rätten att adoptera finns inte i dag i ett registrerat partnerskapsförhållande. Rätten att adoptera aktualiserades därför som en logisk konsekvens av den ändring i äktenskapslagen som initiativet syftar till.

Rätten att adoptera ett barn bestäms även i fortsättningen från fall till fall, men det är skäl att framhålla att barnets fördel inte är beroende av om äkta par som anhåller om adoption i fortsättningen också kan vara av samma kön.

Lagändringen, som rent lagtekniskt inte är dramatisk, ger även par av samma kön rätt till ett gemensamt efternamn, om paret så önskar.

 

Värderade talman,

 

Medborgaropinionen är stark för att vi också i vårt land ska ta detta steg. Det vore ett viktigt steg på vägen mot människors, pars och kärlekens lika värde i vårt civiliserade, nordiska rättssamhälle. Det är dags att ge par som är av samma kön, samma samhälleliga och juridiska status som ett gift par.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00