Krisen i Ukraina handlar idag mycket om Krim, ett område som fick självstyrelse 1921 precis som Åland, men det finns skillnader mellan dem båda. En väsentlig skillnad är att Ålands ”kin-state” är Sverige medan Krims är Ryssland, påpekade Nauclér i talet.

Nauclér förklarade att ha ett självstyrt område inom sina gränser är en finkänslig uppgift som kräver skicklighet, som Finland har lång erfarenhet av. Ålandslösningen nämns flyktigt i finsk och internationell press men inte med någon verkligt djup kunskap och inte med konkreta förslag. Vi som varit med länge har träffat och talat med många som kommit från Krim till Åland, och många har också varit på Krim och fört samtal, upplyste Nauclér. Ukrainas nuvarande utrikesminister är en kännare av Finland och Ålandslösningen, förklarade hon vidare, och frågade därefter regeringen om det finns beredskap för att konkret arbeta med Krimkonflikten genom att använda sig av den kunskap och erfarenhet Finland har av att härbärgera ett självstyrt område inom sina gränser.

Utrikesminister Tuomioja svarade att frågan om Finland verkligen har gjort allt för att hjälpa till i Ukraina ställs hela tiden. Man kan alltid göra mera. Men han trodde att vi i rådande situation har gjort allt vi kan genom vårt arbete i de internationella organisationer Finland är medlemmar i – det vill säga OSSE, Europarådet och naturligtvis FN och EU. Utrikesministern poängterade att man vet att Finland finns till hands, man vet att finländare finns tillgängliga och man vet att vi har Ålandsexemplet.

Tuomioja menade också att det inte lönar sig att erbjuda sig om det inte finns efterfrågan; det är sist och slutligen beroende av aktörernas vilja.