Spännande tider i finländsk politik

13.04.2014 kl. 08:12



Vem har sagt att politik är tråkigt ? De senaste veckornas händelser på den politiska arenan i vårt land har minsann bjudit på en hel del dramatik och överraskningar. Många frågar nu om regeringen kan fortsätta, eller om vi behöver ett nyval. Min ståndpunkt är klar. Vi behöver inget nyval!

Hur resonerar du då, kanske någon frågar. Jo, låt mig kort berätta.

För drygt två veckor sedan i den s.k. ramrian, fattade regeringen oerhört svåra men viktiga beslut för vårt lands framtid. Vi lyckades komma överens om anpassningsåtgärder på ca 2,7 miljarder euro för de kommande fyra åren. För nästa år betyder det skattehöjningar på 700 miljoner och nedskärningar på 900 miljoner €. Vänsterförbundet valde tyvärr att checka ut. De fem partier som är kvar dvs Samlingspartiet, SDP, Gröna, SFP och KD  valde att bära ansvar. Vi har tillsammans 112 platser i riksdagen. En betryggande majoritet. Vi har lyckats komma överens om det som varit det allra svåraste, dvs hur vi ska få ordning på landets ekonomi, så att våra barn och barnbarn också ska få leva i ett välfärdsland.

Låt mig vara tydlig. Ett land som har en majoritetsregering, som enats om svåra stora ekonomiska beslut, är inte inne i en politisk kris. Inte fastän statsministern meddelat att han avgår. Den politiska linje vi fört och kommit överens att fortsätta med, den håller våra riksdagsgrupper fast vid. Politiken byts alltså inte ut, fastän statsministern blir en annan. Därmed har vi inte heller en sådan situation i landet, som enligt grundlagen skulle kräva att riksdagen upplöses.

Sedan är det annan sak, att det upplevs tråkigt att statsminister Katainen valt att sluta som ordförande för Samlingspartiet och därmed som statsminister. Han har varit och är en bra statsminister, och jag uppskattar hans arbete högt. Jag kommer kommer att sakna honom, såväl som kapten för regeringen, som en god kollega och skicklig debattör. Han lämnar ett tomrum efter sig.

Självfallet är det också så, att inte heller ordförandevalet i SDP, har direkt betydelse för regeringens fortsatta arbete. Låt mig ändå säga att vi har en duktig finansminister som har skött sitt uppdrag väl. Sedan är det ju så, att alla de beslut vi fattade under ramrian också ska ros i hamn. För det behövs uttryckligen den sittande regeringen. Ett nyval i höst, skulle äventyra verkställigheten av allt det vi nu kommit överens om. Det om något, har vi inte råd med och det ligger inte i fosterlandets intresse. Var och en av oss ministrar har faktiskt händerna fulla med att föra saker framåt, så att ord blir handling!

Till sist några ord om vårdreformen som alla partier enats om. Jag hör till dem som ännu har fler frågor än svar. Då fem stora vårdområden ska ta hand om organiseringen av all social-hälso och sjukvård, talar vi om en reform i mammutklass. Vården och servicen måste kunna tryggas på svenska, de enskilda kommunernas och kommuninvånarnas röst måste höras, och gränser ska inte få bli hinder för kloka lösningar. Vad gäller Österbotten finns flere utmaningar, och Kronobys situation i gränsmarken är en av dem som behöver en klok lösning. Då Karleby hör till Uleåborgs vårdområde och landskapet Österbotten till Åbo, hamnar Kronoby mitt emellan. Fungerande lösningar som den vi har i Jakobstadsregionen, där vi redan integrerat social – hälso och specialsjukvård, behöver vi också slå vakt om. Vi har all orsak att återkomma till dessa frågor.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00