Atomkraft behövs

05.10.2014 kl. 08:00
Atomkraft är någonting som egentligen få vill ha, men om vi önskar ha den levnadsstandard vi vant oss med kan vi ändå inte undvara atomelektricitet under en lång tid framöver. Vi bygger nu vindkraft, vilket är bra och det skall vi fortsätta med, men det tar tiotals år innan vi byggt ut så mycket vindkraft att det motsvarar produktionen i ett enda atomkraftverk. I dag importerar vi el, i huvudsak från Sverige, lika mycket elenergi som vad ett atomkraftverk producerar.

Med tanke på landets ekonomiska ställning och vår negativa handelsbalans borde vi åtminstone vara självförsörjande när det gäller elenergi, men det klarar vi inte utan atomkraft, om vi så vi vill det eller inte. Vi har stora vattenreservoarer och torvtillgångar, båda förnybara energikällor, men hittills har de som är största motståndare till kärnkraft också motsatt sig ytterligare användning av dessa två energikällor.

 

För mig har kärnkraft inte utgjort problem och eftersom jag jobbat nära kraftverksindustrin i många år har jag fått en viss insyn. När det gäller Fennovoima har jag hela tiden varit positiv, men jag har försökt skilja på industrietableringar och världspolitik. Och det är inte helt lätt då man ser hur vårt grannland beter sig. Senaste tidens verklighet gällande de snabbt ökande problemen i vårt lands sysselsättning, ekonomi och handelsbalans, har ändå sopat undan mina betänkligheter.

 

Nu när regeringen inte förlängde Industrins Krafts anhållan om att bygga Olkiluoto 4, har mina tankar ändå kommit i gungning. Är det då rätt av mig att rösta för Fennovoima, när regeringen nu slopar den kärnkraftsproducent som har de bästa förutsättningarna för att bygga och administrera ny atomkraft, en som har en testad provreaktor. De har också plats för det förbrukade kärnbränslets uppbevaring och ett för slutförvaring nästan färdigt byggt utrymme. De har dessutom den absolut bästa kunskapen som kan finnas i världen och har redan satsat hundra miljoner euro på en fortsättning med Olkiluoto 4. Har vi råd att bete oss på detta viset mot vår industri, som kämpar för att kunna sälja sin produktion på en global marknad?

 

Kan det vara så att det finns krafter som nu önskar att det är det statliga Fortum, som förra gången blev förbisett, som skall få bygga och ersätta de gamla ryska reaktorerna i Lovisa? Då kan en röst på Fennovoima bli en röst för ett eller flera nya ryska kärnkraftverk i Lovisa. Så kan ske om inte Industrins Kraft snabbt kommer med en anhållan om byggnadstillstånd före den ännu gällande etableringsansökan går ut. Att Industrins Kraft skulle förbises är inget jag önskar. Jag, som vill vara realist och ha el i vägguttaget när jag skall koka tevatten på morgonen, har nu blivit försatt i en mycket svår sits. I dag vet jag inte hur min röst faller i riksdagen gällande Fennovoima, jag måste få mera information, och det tror jag inte jag är ensam om i riksdagen just nu. Fennovoima skall lämna in byggnadslovsansökningarna före 30 juni 2015, så fast vi nu fattar ett nytt beslut, blir det nog en ny regering och riksdag som tar det slutgiltiga beslutet.

Lars Erik Gästgivars

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35