Kampen mot utnyttjande av barn är global

13.10.2014 kl. 14:45
Vi måste göra ännu mera tillsammans för att rädda barn runt om i världen från sexuellt utnyttjande. Det är jag allt mer övertygad om efter att jag senaste vecka deltagit i en konferens i Washington under temat ”Global alliance against child sexual abuse online”.
Finland hör tillsammans med 53 andra länder till denna samarbetsgrupp som nu samlades till sin andra konferens. De exempel från levande livet som vi fick ta del av väckte synnerligen starka känslor av obehag hos oss deltagare. Inte sällan var det fråga om föräldrar som själva exploaterade sina minderåriga barn på nätet och bjöd ut dem till andra vuxna mot betalning. Det är obegripligt, hur man kan handla så mot egna barn eller barn överhuvudtaget. Därför krävs det krafttag från oss vuxna, samtidigt som det krävs krafttag av våra myndigheter i våra olika länder för att stoppa detta.

Ett av de fall som presenterades för oss handlade om en fem år gammal pojke. Han hade vuxit upp med sina föräldrar och hade sedan cirka två års ålder bjudits ut till vuxna män runt om i världen. Tack vare den australiska och amerikanska polisens samarbete kunde man så småningom knäcka diverse koder och bakom visade sig finnas en liga med kopplingar till många länder. Till saken hör att denna gosse troligen blivit ”köpt” från Ryssland, fastän föräldrarna uppgett att han kommit till världen med hjälp av en surrogatmor. När polisen knäckte ligan och kunde arrestera gossens föräldrar var han fem år, och hade blivit offer för hänsynslöst sexuellt utnyttjande av olika grad på hotell i över 30 olika länder.

Vi som deltog i konferensen var alla överens om att vi måste göra ännu mera tillsammans och att vi vill göra mera. Det handlar ofta om minuter och timmar, inte dagar och månader, om ett genombrott i en undersökning ska lyckas. Finland är berett att göra allt för att ytterligare underlätta myndigheternas samarbete över nationsgränserna, så att det blir än snabbare och smidigare. Det handlar om det praktiska samarbetet mellan polis, åklagare och domstolar.

Ett exempel som ingav hopp, och som vi i Finland också har orsak att ta lärdom av, är den form av samarbete man i Washington har lyckats skapa i en och samma byggnad (www.safeshores.org). Man kan kalla det för en form av barnservicehem, där barnet sätts i centrum. Här finns såväl polis, åklagare, socialarbetare, psykoterapeuter, läkare och familjestödpersoner unde samma tak. Målet är att ge barn en skyddshamn, ett ställe där man tryggt kan tala om det som man har varit med om, med en och samma person, utan att behöva berätta samma story för alla parter. Den socialarbetare som barnet närmast är förtroget med sköter såväl polisens som åklagarens frågor. Allt bandas medan polis, åklagare och andra parter kan följa med samtalet i rummet bredvid via video.

Barnservicehemmet har också ett aktivt samarbete med skolor. Vi fick bland annat höra om en flicka i tio årsåldern som i en skoluppsats berättat om sin mammas manliga vänner som gjorde saker med henne som hon inte tyckte om. Eftersom läraren omedelbart hade kontaktat barnservicehemmet, kunde flickan hämtas samma dag från skolan och vidare övergrepp kunde omedelbart förhindras.

En annan femårig flicka hade en längre tid gått till sin farfar efter dagis. Tyvärr bröt farfar mot alla regler och det förtroende han byggt upp till barnbarnet raserades helt en dag. Också här kunde barnservicehemmet hjälpa såväl den lilla flickan som hennes föräldrar genom terapi och samtal. Historien fick ett någorlunda lyckligt slut trots allt det tragiska som skett. Den lilla flickan upplevde att hon också lyckats rädda sin tvååriga lillasyster.

I Åbo finns ett pilotprojekt, Lastenasiaintalo, där tanken är att samla all expertis i ett och samma hus. Jag tror att det vore lyckligt om vi i vårt land kunde fokusera mera på hur man bäst och snabbast hjälper barnet, för att lindra det lidande som barnet varit med om. Ibland får jag känslan att vi fokuserar helt på att utreda brottet och skuldfrågan, och att barnets akuta intresse kanske inte beaktas så omedelbart som det borde. Jag hoppas jag har fel. Helt klart är att vi behöver göra ännu mera för att stärka det mångprofessionella samarbetet också i vårt eget land. Det förtjänar våra barn. Världens barn har rätt att vänta sig att vi bryr oss och agerar ännu mera effektivt tillsammans.

 
Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35