Det som är fullständigt klart är att vi inte kan fortsätta som nu. Finlands totalskattegrad är en av de allra högsta i EU och i hela världen. Enligt planen för de offentliga finanserna 2014-2018, det som tidigare kallades rambudgetbeslutet, är totalskattegraden 45,7 procent år 2015 och stiger till 46, 2 procent år 2017. En så hög totalskattegrad stryper vår konkurrenskraft på exportmarknaden och det syns mycket tydligt redan idag. Fortsätter vi och höjer skatterna så tappar vi ännu mera gentemot våra konkurrentländer.
Trots den rekordhöga skattegraden så räcker inte statens och kommunernas inkomster till för att betala den nuvarande nivån på verksamheten. Vi blir tvungna att öka vår skuldsättning i flera år framöver. Någonting måste göras. Men viktigare än att diskutera hur många tjänstmän som anställda i offentliga sektorn är att se på vad vi gör.
EU:s jordbruksreform, CAP 2020, startar i nästa år i samtliga EU-länder. I Finland innebär reformen att behovet av granskning och övervakning av bönderna kommer att kräva cirka 40 årsverken till. Från mitten av nästa år förnyar vi också Kemera-lagen, finansiering av hållbart skogsbruk. Samma trend finns där. En ny regel om förhandsanmälan av stödobjekt kommer att sluka betydligt mera övervakningsresurser än idag. Den ökade byråkratin och övervakningen av dessa reformer sänker effektiviteten och konkurrenskraften, inte bara för staten utan också för företagarna. Ändå ska de genomföras för ”EU:s statsstödsregler kräver det”.
Mera relevant än att diskutera antalet tjänstemän är att diskutera vad de gör. 40 årsverken för att förbättra vägunderhållet höjer konkurrenskraften betydligt mera är 40 granskare gör. 100 närvårdare i åldringsvården ger betydligt mera livskvalitet än 100 överinspektörer som förbereder tvångsinlösningar av myrar som ingen ändå har tänkt exploatera. Nu är det hög tid att vi börjar diskutera vad det offentliga ska göra i framtiden och vad som den privata sektorn ska göra. Vi har kommit till vägs ände när det gäller att höja totalskattegraden.