Vårdreformen får inte leda till ett demokratiunderskott

23.11.2014 kl. 09:44
Just nu är vi inne på väldigt intensiva veckor inom politiken. Alla ministerier borde senast den 4.12 ge sina sista lagförslag till riksdagen. Samtidigt befinner sig vårdreformen i ett avgörande skede.

Förra veckan hölls responsdebatten om statsrådets demokratipolitiska redogörelse i riksdagen. I grundlagsutskottets betänkande om redogörelsen konstateras bl.a. att särskild vikt bör fästas vid tillståndet för den regionala demokratin, landskapsdemokratin och den lokala demokratin, där det håller på att ske stora förändringar bland annat genom omläggningen av social- och hälsovården samt kommunstrukturen. Det är viktigt att reformerna stärker den representativa demokratin och säkerställer att kommuninvånarna och serviceanvändarna får verklig möjlighet att påverka.

 

Utskottets ståndpunkt är lätt att omfatta. Dessa frågor är högaktuella just nu.  I mitt eget anförande betonade jag att vi i vårdreformen inte borde pruta på grundlagen, kommuninvånarnas möjlighet till inflytande och demokratiprincipen.

 

I sitt utlåtande om vårdreformen har justitieministeriet lyft upp grundlagsproblemen i förslaget. Ministeriet konstaterar att förslaget inte uppfyller demokratiprincipen i den kommunala självstyrelsen p.g.a. att social- och hälsovårdsområdets beslutande organ inte väljs genom direkta val. Problematiskt är också att de enskilda kommunernas och deras invånares påverkningsmöjligheter minskar betydligt på grund av att samkommunerna blir exceptionellt stora, samtidigt som kommunernas finansieringsansvar kvarstår.

 

Vårdfrågorna har under den senaste tiden också här regionalt hos oss skapat mycket diskussion.  Här vill jag betona att det är nödvändigt att vi regionalt fortsätter vårt goda samarbete. Det gedigna arbete vi under de senaste åren gjort inom vården är inte förgäves, trots den kommande vårdreformen. Men desto viktigare är det att vi också i framtiden håller ihop och inte skapar motsättningar internt. Ensam är ingen kommun stark.

 

Jakobstadsregionen har de facto varit föregångare då det gäller integreringen av socialvården, bashälsovården och specialsjukvården. Det ska vi vara stolta över. Kostnadsutvecklingen för hela vårdområdet har också kunnat stävjas i förhållande till utvecklingen i landet i övrigt. Nu gäller det för beslutsfattarna i Jakobstad, Larsmo, Nykarleby och Pedersöre att lyfta blicken och inse att våra invånare är betjänta av ett gott samarbete kommunerna emellan också framöver. Något annat duger inte. Tillsammans kan vi klara av att se till att vi i framtiden tryggar dygnet runt jour och att servicen till såväl barn som äldre kan tryggas med befolkningens bästa för ögonen.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35