Finland behöver ekonomisk tillväxt och en av de största utmaningarna är bristen på arbetskraft. Vi har för få händer och huvuden att ta hand om jobben och om dem som behöver vård.
Problemet med alltför stora skarvkolonier lokalt eller regionalt har länge förringats av olika orsaker. Sifferlekar om antalet häckande par, tvisten huruvida skarven bara äter skräpfisk och olika tolkningar av vad EU:s fågeldirektiv möjliggör har präglat diskussionen.
Regeringens förslag till vård- och landskapsreform är milt sagt förskräckande. Förslagen innehåller många verkligt stora principiella problem och grundlagsutskottet kommer ännu att säga sitt vägande ord om reformen.
Regeringens målsättning att höja sysselsättningsgraden till 72 procent håller på att rinna ut i sanden. Att sysselsättningen ökade med 21 000 personer under förra året är en kosmetisk tillväxt som varken berättar om en snabb upphämtning eller en dynamisk ekonomi.
Vården har för länge sedan fått ta en plats i baksätet i social- och hälsovårdsreformen. Landskapens självstyrelse talar ingen mera om, den är så gott som obefintlig i den modell med kraftiga inslag av statlig styrning som nu presenterats.
Att skapa jämlika förutsättningar för alla barn, oberoende av barnens bakgrund har varit den ledande principen inom den finländska utbildningsideologin under en lång tid.
Statsministerns upplysning om EU-toppmötet och situationen i Ukraina.
Svenska riksdagsgruppens gruppanförande 12.3 2014, riksdagsledamot Christina Gestrin