Nog är världen underlig, när det finns lagförslag som jag tror att 80 % av riksdagsledamöterna inte önskar. Jag syftar på SOTE-reformen som debatteras i kommunerna runtom i landet. Ett lagförslag som sägs vara en kompromiss mellan de fyra stora partierna medan de mindre partierna i riksdagen fick kompromissen serverad. Så föddes kompromissen som inget parti nu vågar ifrågasätta officiellt. Jag som inte har familj i Helsingfors och inte skall hem om kvällarna, sitter gärna i riksdagens café kvällstid och diskuterar med andra riksdagsledamöter i förgängelsen. I de diskussionerna, oberoende av parti, finns det väldigt få som gillar denna lag. Det ser inte bättre ut än att kompromissen gjort oss riksdagsledamöter fångna i vår egen förträfflighet.

Atomkraft är någonting som egentligen få vill ha, men om vi önskar ha den levnadsstandard vi vant oss med kan vi ändå inte undvara atomelektricitet under en lång tid framöver. Vi bygger nu vindkraft, vilket är bra och det skall vi fortsätta med, men det tar tiotals år innan vi byggt ut så mycket vindkraft att det motsvarar produktionen i ett enda atomkraftverk. I dag importerar vi el, i huvudsak från Sverige, lika mycket elenergi som vad ett atomkraftverk producerar.

Sällan händer det så mycket inom finsk politik som förra veckan. I riksdagen började remissdebatten av statsbudgeten. Justitieministeriets budgetmoment debatterades på onsdagen. Debatten var konstruktiv och de flesta ledamöter var nöjda över att vi lyckats avvärja de stora sparkraven som finansministeriet föreslog i sitt ursprungliga förslag. Oron för framtiden var ändå påtaglig.