Atomkraft är någonting som egentligen få vill ha, men om vi önskar ha den levnadsstandard vi vant oss med kan vi ändå inte undvara atomelektricitet under en lång tid framöver. Vi bygger nu vindkraft, vilket är bra och det skall vi fortsätta med, men det tar tiotals år innan vi byggt ut så mycket vindkraft att det motsvarar produktionen i ett enda atomkraftverk. I dag importerar vi el, i huvudsak från Sverige, lika mycket elenergi som vad ett atomkraftverk producerar.

Sällan händer det så mycket inom finsk politik som förra veckan. I riksdagen började remissdebatten av statsbudgeten. Justitieministeriets budgetmoment debatterades på onsdagen. Debatten var konstruktiv och de flesta ledamöter var nöjda över att vi lyckats avvärja de stora sparkraven som finansministeriet föreslog i sitt ursprungliga förslag. Oron för framtiden var ändå påtaglig.

Onsdagen den 3 september skriver Bo Holmberg ett tidningsinlägg om hur statsmakten behandlar landets pensionärer. Jag kan inte säga annat än jag håller med honom i hans kritik. Jag håller helt med om att riksdag och regering borde agera. Det gör de inte. Bästa läsare, för det är lättare sagt än gjort.

Det finns ytterst litet spelrum i den finländska ekonomin. Vår ekonomi riskerar, ännu ett år till, göra ett nollresultat. Det var med den realismen SFP gick in i de så kallade miniregeringsförhandlingarna.