Under riksdagens plenifria vecka funderade jag över vad jag åstadkommit i riksdagen under de gångna tre och ett halvt åren. Hur många konkreta frågor kan jag peka på, där jag varit med och påverkat på riktigt? Jag är ganska säker på att om man frågar av en icke så politiskt intresserad österbottning så säger personen förmodligen att jag inte vet. Men nog har det “harvats” en hel, men i ärlighetens namn trodde jag nog att jag skulle ha kunnat påverka betydligt mera.

Sparkraven som riktar sig mot rättsvården har gett upphov till en hel del diskussion i offentligheten under den senaste tiden. Bl.a. uttryckte den ledande häradsåklagaren Peter Levlin nyligen sin oro över åklagarväsendets resurser. Som justitieminister är jag även själv mycket oroad över hela rättsvårdens resursnivå under de kommande åren. Därför är det bra att vi för denna diskussion

Nog är världen underlig, när det finns lagförslag som jag tror att 80 % av riksdagsledamöterna inte önskar. Jag syftar på SOTE-reformen som debatteras i kommunerna runtom i landet. Ett lagförslag som sägs vara en kompromiss mellan de fyra stora partierna medan de mindre partierna i riksdagen fick kompromissen serverad. Så föddes kompromissen som inget parti nu vågar ifrågasätta officiellt. Jag som inte har familj i Helsingfors och inte skall hem om kvällarna, sitter gärna i riksdagens café kvällstid och diskuterar med andra riksdagsledamöter i förgängelsen. I de diskussionerna, oberoende av parti, finns det väldigt få som gillar denna lag. Det ser inte bättre ut än att kompromissen gjort oss riksdagsledamöter fångna i vår egen förträfflighet.