SFP interpellerar, statsministern talar till folket, flyktingarna strömmar in i Europa och finländarna demonsterar i en massmanifestation mot regeringens sparpaket.
Höstens riksdagsarbete har kört igång med full fart. Regeringens första 100 dagar har inte varit någon dans på rosor. Inget talar heller för att hösten kommer att bli det. Tvärtom.
Det brukar heta att det är som mörkast innan gryningen. Frågan är bara hur mörkt det är just nu. Förra veckan var turbulent i finländsk politik. Den här gången handlade det inte om Grekland, det handlade om oss.
Vi har upprepade gånger fått följa med hur tre mycket allvarliga män inför folket berättat hur fruktansvärt eländigt det går för Finland. Ledarna för regeringspartierna har rätt i att vi inte på alla plan kan forstätta som förut. Men: Den bild av Finland som detta genererar såväl utrikes som inrikes hjälper oss definitivt inte i framtidsbygget. Potentiella investerare och fiffiga ungdomar är de första som flyr när stämningarna är negativa och framtidtro saknas.
Nästa vecka inleds riksdagens höstarbete i plenum. De politiska utmaningar som finns i landet är stora och det är framförallt två kriser regering och riksdag snabbt måste ta mycket aktiva steg för att hantera. Finland har för tillfället två parallella kriser. Den ena är rent ekonomisk. Den andra handlar om värderingar och Finlands plats i världen.
Kollektivtrafiken berör och engagerar såväl politiker som medborgare. Nyligen har vi kunnat läsa hur VR planerar effektivera sin verksamhet men också minska sin service. Det här betyder för kustbanans del indragna turer redan från och med slutet av oktober.
”Skicka flyktingarna till Åland”. Min riksdagskollega Teuvo Hakkarainen vet hur man får rubriker. Det är inte heller första gången som den goda Teuvo tar Åland som exempel. Senast var det homosexuella och somalier som han ville flytta till Åland.