De senaste åren har vårdreformen varit ett centralt tema i politiken. Drivkraften till reformen är att man vill göra vården mera jämlik eftersom skillnaderna i vårdkvalitet anses vara för stora. I samma veva ska man spara pengar, mycket pengar. Frågan är om det här är realistiskt.

Som alla vet fortsätter ålderstrukturen att förändras kraftigt under nästan två årtionden framåt och även följande fyraårsperiod kommer att vara en tuff period för statsekonomin i Finland.

Få saker väcker så mycket diskussion och känslor som dåliga vägar, försenade tåg och inhiberade flyg. Är det tillfälligt har vi ändå mera fördragsamhet. Men när det handlar om permanenta försämringar av förbindelser, av vägar som år efter år tillåts bli allt sämre, av helt indragna tåg och tåg som inte mera har tid att stanna, ja då är det slut på fördragsamheten.