Viktigt med svenskspråkig räddningsutbildning i Finland

11.10.2021 kl. 10:22
Jag har ringt det allmänna nödnumret, 112, en gång i mitt liv då en anställd på en dåvarande arbetsplats i Helsingfors fick plötslig och kraftig magsmärta. I sådana situationer vill man att någon snabbt ska svara och att den personen kan ens modersmål eftersom man själv ofta är både skärrad och oroad.

Tyvärr finns det en del tidigare exempel på ambulanser som skickats till fel ställe på grund av bristande språkkunskaper. Varje sådant fall är ett fall för mycket. Det här verkar dock, enligt mina uppgifter, tack och lov ha blivit bättre då man sett över rutinerna och samarbetet mellan olika nödcentraler i nödcentralsverket. Det är viktigt. Samtidigt är det ett bevis på hur viktigt det är med räddningspersonal, samt larmoperatörer som kan svenska i Finland. För det behövs också svenskspråkig utbildning.

 

På Åland är alarmcentralen underställd självstyrelsen, inte det statliga nödcentralsverket. Det gör att det på Åland aldrig funnits några problem med service på svenska. Däremot har Åland behov av räddningsutbildning på svenska för de som exempelvis ska bli yrkesbrandmän så att inte alla skulle behöva gå den i Sverige. Det är inte bara Åland som har behov av en svenskspråkig utbildning, utan hela Finlands kust skulle ha det. Det borde vara en självklarhet att sådan utbildning ordnas, men tyvärr är det inte det.

 

I Finland är räddningsutbildningen förlagd till Kuopio. Där finns i praktiken ingen beredskap att ordna svenskspråkig utbildning trots att man enligt lagen har ansvar för det. Av den anledningen har svenskspråkig räddningsutbildning inte ordnats på 10 år.

 

Kuopio är en vacker stad, men den är långt ifrån Åland och svenskbygderna i Finland. Därför arbetar jag och många andra nu för att flytta ansvaret för den svenskspråkiga utbildningen från Kuopio till Helsingfors räddningsskola.

 

Helsingfors har nämligen en egen utbildning eftersom staden har vissa specialbehov. Där utbildas brandmän också för att exempelvis kunna släcka riktigt höga höghus (ja, Helsingfors har nuförtiden skyskrapor med bland annat Fiskehamnens nya 134 och 124 meter höga bostadshus). Dessutom behöver man ha specialkunskap för att släcka en eventuell brand i Helsingfors tunnelbana – metron.

 

Helsingfors räddningskola skulle vara perfekt för att kunna ordna också svenskspråkig utbildning, men för det behövs ett statligt beslut. Med den saken arbetar vi nu för fullt gentemot inrikesministeriet. Riksdagens förvaltningsutskott, där jag är medlem, godkände förra veckan också enhälligt en skrivning om att regeringen måste säkerställa den svenskspråkiga räddningsutbildningen.

 

I övriga områden inom den så kallade inre säkerheten fungerar den svenskspråkiga utbildningen. På den nya svenskspråkig grundkursen för poliser är tre av 25 antagna ålänningar. Det finns stort behov av mer svenskspråkig vidareutbildning på polisskolan, men grundutbildningen fungerar mycket bra och är en oerhört högklassig utbildning.

 

Nästa år inleds också en ny grundutbildning för sjöbevakare där jag har förhoppning om att ungefär hälften som antas ska vara ålänningar. Kursen lockade väldigt många sökande med ytterst hög klass, har gränsbevakningens ledning berättat åt mig. De var väldigt nöjda med det, vilket jag också är.

 

Jag konstaterade därför att det är ett bevis på varför det är så viktigt att svenskspråkiga kurser regelbundet ordnas. Vi har fått lyfta frågan rätt många gånger de senaste åren, men jag är väldigt glad att sjöbevakarkursen nu ordnas.

 

Den kunde fungera som ett bra exempel också för räddningsutbildningen. Arbetet för en sådan fortsätter både i och utanför riksdagen.

Mats Löfström