Statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna 2019 - 2022.

17.04.2018 kl. 14:52
Anna-Maja Henriksson, gruppanförande 17.4.2018

Ärade talman,

Den finländska ekonomin växer snabbt och siffrorna visar att tillväxten är betydande. Det här är bra, och det är glädjande att fler mänskor fått jobb och att sysselsättningsnivån närmar sig 72 procent.

Ändå finns det många saker som borde göras, men som regeringen låter bli att göra. Här kan vi faktiskt citera regeringens egen plan för de offentliga finanserna - den rambudgetplan för 2019 - 2022 som vi behandlar i dag.

Där står (citat!): "När konjunkturcykeln planat ut hotas den ekonomiska tillväxten att avta till mellan en och en och halv procent. Eftersom befolkningen åldras ökar mängden arbete som utförs knappast alls."

Utbudet på arbetskraft borde alltså öka. Men vad gör regeringen för att gynna arbetsrelaterad invandring? Ingenting har gjorts för att slopa behovsprövningen av utländsk arbetskraft. Ändå vet vi att många företag ropar efter kunnig arbetskraft, som man inte lyckas mobilisera på den finländska arbetsmarknaden. För att vi ska klara av att hålla hjulen snurrande i landet, att öka exporten, öka investeringarna och skapa nya arbetsplatser, behöver också utbudet av arbetskraft öka. SFP och Svenska riksdagsgruppen vill vara betydligt mer ambitiösa. Finlands mål ska vara en sysselsättningsgrad på minst 75 procent 2022 och på sikt 80 procent.

 

Samtidigt medger jag gärna att det finns många bra saker i denna regerings sista rambudget. Det är mycket välkommet att till exempel höja minimidagpenningen med 80,50 euro per månad för dem befinner sig i den svåraste livssituationen och att höja garantipensionen.

Ändå är det tydligt att regeringen nu sysslar med något jag skulle beteckna som plåsterpolitik. Man erbjuder plåster på såren för det som regeringen själv tidigare har skurit ned – ta nu utbildningen som det grövsta exemplet.

Det är också klart att de stora reformerna faller på nästa regerings ansvar. Då avser jag den nödvändiga reformen av familjeledigheterna, en helt ny socialskyddsreform och de strukturella problemen inom arbetslivet som fortfarande är olösta. Var blev till exempel de lokala avtalen? I Sverige har de fungerat väl. Varför skulle de inte göra det i Finland? Var det De Blå som stoppade den reformen, finansminister Orpo? Det behövs en större flexibilitet på arbetsmarknaden och en familjereform som ger ännu bättre villkor för att kombinera familj och arbete.

 

Vi behöver  ett samhällsklimat som andas optimism. Den bästa signalen för barnfamiljer – också för att förbättra nativiteten och för att sporra unga människor att bilda familj – är en reform av familjeledigheterna där mammor och pappor är med på jämställda grunder.

  

Ärade talman, bästa regering,

 

Det är bra att de offentliga finanserna kommer de närmaste åren i balans för första gången efter den finanskris som började år 2008. Men, ser vi på litet längre sikt är inte samhällsekonomin så rosig som den här målas upp.

En betydande del av regeringens arsenal för att balansera upp framtidens hållbarhetsunderskott bygger på att vi de närmaste tio åren kan stävja kostnadsökningen med 3-4 miljarder inom social- och hälsovården. Bästa regering, bästa centerministrar, är detta en blind fläck för regeringen?

Det är väldigt få som tror att social- och hälsovårdsreformen på riktigt ska ge kostnadsinbesparingar. Tvärtom tyder mycket av det som experterna sagt i offentligheten att kostnaderna kommer att öka. Det här är därför en mega-fråga – en fråga om 3-4 miljarders glapp i den ekonomiska politikens stenfot. Vi behöver inte en vårdreform som ökar byråkratin och förvaltningen, vi behöver en reform som åtgärdar de brister som finns idag, då det gäller tillgång till läkare och jämlik vård. Än finns tid att göra en vettig reform.

 

Ärade talman,

Inom Svenska riksdagsgruppen och SFP noterar vi med tillfredsställelse att det vår grupp föreslog förra hösten – ett program för mental hälsa – nu ska utarbetas. Detta särskilt med tanke på att mentalvården, liksom socialvården, har hamnat i skymundan i vårdreformen. Nu gäller det att se till att de resurser som behövs för mentalvårdsarbetet också finns med då budgeten slås fast i höst.

Jag noterar också några motiverade ändringar i strafflagen när det gäller straffskalan för våldsbrott. SFP:s önskan är att regeringen skulle visa samma entusiasm för att ändra Finlands inhumana migrationspolitik och ta målmedvetna steg mot en mer human linje där allas människovärde beaktas.

Gruppanföranden

Remissdebatt om höjning av frontveterantillägget

Gruppanförande hållet av gruppordförande Anders Adlercreutz
04.12.2019 kl. 15:00

Planen för de offentliga finanserna 2020 – 2023

Gruppanförande 26.11.2019, Veronica Rehn-Kivi
26.11.2019 kl. 15:01

Remissdebatt om budgetpropositionen för 2020 och planen för de offentliga finanserna.

Gruppanförande 8.10.2019, Svenska riksdagsgruppen, Anders Adlercreutz
08.10.2019 kl. 13:00

Interpellation om regeringens ekonomiska politik och sysselsättningen

Gruppanförande 1.10.2019, Svenska riksdagsgruppen, Joakim Strand
01.10.2019 kl. 15:00

Remissdebatt om statsrådets redogörelse om Finlands fortsatta deltagande i säkerhetssektorns utbildningssamarbete i Irak

Gruppanförande 19.9.2019, svenska riksdagsgruppen, Anders Adlercreutz
19.09.2019 kl. 18:01

Regeringen Rinnes regeringsprogram

Gruppanförande hållet av gruppordförande, riksdagsman Anders Adlercreutz,11.6.2019
11.06.2019 kl. 21:09

Svenska riksdagsgruppens svar på regeringssonderarens frågor 30.4.2019

Den finskspråkiga versionen är den officiella
30.04.2019 kl. 10:43