Barnen rakt framför oss

07.04.2024 kl. 06:22
Det finns händelser som får hela ens inre att vrida till av sorg. Det är framför allt hemskheter som gäller barn.

Händelser där barn far illa. Händelser där vi förlorar ett barn. Det ofattbara och det oåterkalleliga. Det som hände i tisdags är en sådan händelse. Den händelsen chockerade oss alla och kommer att etsa sig fast i våra minnen en lång tid framöver. Och även om vi tids nog får svar på många av våra frågor kommer vi knappast att få svar på allt.  Frågorna kommer att förbli fler än svaren.

 

Det viktigaste just nu är att vi finns till för våra skolelever. Deras frågor och funderingar måste tas på allvar. Deras eventuella rädsla får inte förminskas, men heller inte ta över deras vardag. Just nu måste vi ge våra barn tid och utrymme att bearbeta alla de känslor som kryper fram. Deras behov av att prata, deras behov av att fråga eller deras behov av att bara vara nära. Samtalen med mina egna barn blev både många och långa den dagen. Olika barn i olika åldrar reagerar var och en på sitt sätt. Det finns inget sätt som är rätt och inget som är fel, men om något känns fel så tveka inte att ta kontakt med läraren, skolhälsovårdaren, kuratorn eller någon annan som kan vara till hjälp och ge råd och stöd. Det kan också vara Mannerheims barnskyddsförbund, Röda korset, församlingarna eller Mieli ry. Det sägs att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Och det är nu som den byastyrkan verkligen behövs.

 

Men vi måste samtidigt vara ärliga och belysa allt det hat, ilska och våldsbejakande som finns i vårt samhälle och som också påverkar våra barn. Hatet som förvrider människor, ilskan som får en att agera på de mest oförutsägbara sätt och våldsbejakandet som idoliserar brutalitet. Det finns mitt ibland oss och gränserna för vad som numera uppfattas som korrekt och lämpligt blir allt suddigare. Då respekten för varandra trubbas av är vi inne på en mycket farlig väg. Det är då riskerna för en destruktiv och individualiserad världsbild tar form på bekostnad av förståelse för andra och för olikheter. Det tankesättet kan få ödesdigra följder.

 

Det är vi vuxna som bär ansvar över att skapa en så trygg och säker vardag som möjligt för våra barn. Här har vi alla en viktig roll. Vi bidrar alla på sätt eller annat. Föräldrarna och alla de som dagligen jobbar med barn - inom skolan och fritidsverksamheten - är naturligtvis i nyckelposition. Utöver dem är det många i vårt samhälle som fungerar som goda förebilder för våra barn - tränare, äldre släktingar och grannar. Personer som våra barn och unga ser upp till och får dem att känna sig trygga, lugna och att de duger - precis som de är. Det här är det absolut viktigaste budskapet vi kan ge våra barn.  Att alla barn är lika värdefulla och lika viktiga, oberoende färdigheter, egenskaper eller egenheter.

 

Utan att i skrivande stund överhuvudtaget känna till de egentliga orsakerna till varför dådet i Vanda hände, är en sak ändå klar. I något skede under gärningspersonens 12-åriga liv har samhället totalt misslyckats med att skapa lugn och trygghet. Oavsett motiv är det vi vuxna som inte klarat av att skapa hållbara strukturer för att hjälpa ett barn som på sätt eller annat mår dåligt. Vi har misslyckats med att skapa rätt stöd för barnen, för föräldrarna och för familjerna. Vi kanske inte har kunnat se det och vi kanske inte har kunnat märka det, men mitt framför oss har ett barn farit väldigt illa. Så illa att hen tar till de mest drastiska åtgärder man kan tänka sig.

 

I en tid som denna är det viktigt att vi finns till för varandra. Det är många som känner en stor sorg just nu och det är många barn vars vardag har förändrats för alltid. Det gäller inte bara de barn som var på plats och tvingades uppleva hemskheterna, det gäller i stort sett alla våra barn vars uppfattning om skolan som en trygg och säker plats nu har grusats till ordentligt. Det är för deras skull vi nu måste hitta gemensamma lösningar för att återskapa tryggheten i vardagen. Så om du bara kan, bidra till att skapa trygghetskänsla hos barnen just nu.

 

Också den minsta av handlingar kan vara av stor betydelse.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00