Barnen rakt framför oss

07.04.2024 kl. 06:22
Det finns händelser som får hela ens inre att vrida till av sorg. Det är framför allt hemskheter som gäller barn.

Händelser där barn far illa. Händelser där vi förlorar ett barn. Det ofattbara och det oåterkalleliga. Det som hände i tisdags är en sådan händelse. Den händelsen chockerade oss alla och kommer att etsa sig fast i våra minnen en lång tid framöver. Och även om vi tids nog får svar på många av våra frågor kommer vi knappast att få svar på allt.  Frågorna kommer att förbli fler än svaren.

 

Det viktigaste just nu är att vi finns till för våra skolelever. Deras frågor och funderingar måste tas på allvar. Deras eventuella rädsla får inte förminskas, men heller inte ta över deras vardag. Just nu måste vi ge våra barn tid och utrymme att bearbeta alla de känslor som kryper fram. Deras behov av att prata, deras behov av att fråga eller deras behov av att bara vara nära. Samtalen med mina egna barn blev både många och långa den dagen. Olika barn i olika åldrar reagerar var och en på sitt sätt. Det finns inget sätt som är rätt och inget som är fel, men om något känns fel så tveka inte att ta kontakt med läraren, skolhälsovårdaren, kuratorn eller någon annan som kan vara till hjälp och ge råd och stöd. Det kan också vara Mannerheims barnskyddsförbund, Röda korset, församlingarna eller Mieli ry. Det sägs att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Och det är nu som den byastyrkan verkligen behövs.

 

Men vi måste samtidigt vara ärliga och belysa allt det hat, ilska och våldsbejakande som finns i vårt samhälle och som också påverkar våra barn. Hatet som förvrider människor, ilskan som får en att agera på de mest oförutsägbara sätt och våldsbejakandet som idoliserar brutalitet. Det finns mitt ibland oss och gränserna för vad som numera uppfattas som korrekt och lämpligt blir allt suddigare. Då respekten för varandra trubbas av är vi inne på en mycket farlig väg. Det är då riskerna för en destruktiv och individualiserad världsbild tar form på bekostnad av förståelse för andra och för olikheter. Det tankesättet kan få ödesdigra följder.

 

Det är vi vuxna som bär ansvar över att skapa en så trygg och säker vardag som möjligt för våra barn. Här har vi alla en viktig roll. Vi bidrar alla på sätt eller annat. Föräldrarna och alla de som dagligen jobbar med barn - inom skolan och fritidsverksamheten - är naturligtvis i nyckelposition. Utöver dem är det många i vårt samhälle som fungerar som goda förebilder för våra barn - tränare, äldre släktingar och grannar. Personer som våra barn och unga ser upp till och får dem att känna sig trygga, lugna och att de duger - precis som de är. Det här är det absolut viktigaste budskapet vi kan ge våra barn.  Att alla barn är lika värdefulla och lika viktiga, oberoende färdigheter, egenskaper eller egenheter.

 

Utan att i skrivande stund överhuvudtaget känna till de egentliga orsakerna till varför dådet i Vanda hände, är en sak ändå klar. I något skede under gärningspersonens 12-åriga liv har samhället totalt misslyckats med att skapa lugn och trygghet. Oavsett motiv är det vi vuxna som inte klarat av att skapa hållbara strukturer för att hjälpa ett barn som på sätt eller annat mår dåligt. Vi har misslyckats med att skapa rätt stöd för barnen, för föräldrarna och för familjerna. Vi kanske inte har kunnat se det och vi kanske inte har kunnat märka det, men mitt framför oss har ett barn farit väldigt illa. Så illa att hen tar till de mest drastiska åtgärder man kan tänka sig.

 

I en tid som denna är det viktigt att vi finns till för varandra. Det är många som känner en stor sorg just nu och det är många barn vars vardag har förändrats för alltid. Det gäller inte bara de barn som var på plats och tvingades uppleva hemskheterna, det gäller i stort sett alla våra barn vars uppfattning om skolan som en trygg och säker plats nu har grusats till ordentligt. Det är för deras skull vi nu måste hitta gemensamma lösningar för att återskapa tryggheten i vardagen. Så om du bara kan, bidra till att skapa trygghetskänsla hos barnen just nu.

 

Också den minsta av handlingar kan vara av stor betydelse.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00