Krig kommer alltid plötsligt och det ar naturligt att inte vilja tro att det ska hända.
Den 24 januari sände jag ett meddelande till en vän som tidigare varit statssekreterare i försvarsministeriet: "Vad tror du? Smäller det snart i Ukraina? Konstig känsla i kroppen idag att det snart gör det och gör det ordentligt. Hoppas magkänslan ar fel!"

Tecknen hade varit många och skulle bli ännu fler. Mängden gas som Ryssland levererade till Europa var lågt och man fyllde inte på gaslagren som normalt for vintern. Nivåerna var redkordlåga. Samtidigt flyttade man mer och mer styrkor till Ukrainas gräns och piskade upp retoriken med omöjliga ultimatum på väst. Uppladdningen var så omfattande och dyr att oberoende bedömare konstaterade att den såg identisk ut med riktiga krigsförberedelser, vilket det ju var.

Ryssland drog sedan i gång stora manövrar och tidigarelade en övning av landets kärnvapenstyrkor. Inte minst den enorma övningen i Belarus och att man inte lämnade landet efter övningen, som man sagt, var ett allvarligt sent varningstecken samt att man reste en pontonbro over floden Pripyat fyra kilometer från Ukrainas gräns, som blev känt åtta dagar innan attacken.

Putin hade veckan innan tagit hem sin superyacht, värderad till over 100 miljoner dollar, från Tyskland till Kaliningrad (mitt i vintern!). Rysslands banker importerade dubbelt mer utländsk valuta i kontanter i december än vanligt samtidigt som Ukraina drabbades av hackerattacker och underrättelsetjänster från USA och Storbritannien varnade for exakt det som skulle hända och till vilket Ryssland blånekade. Ännu fler tecken fanns.
Dagen innan attacken fick riksdagen ta del av olika scenarion. De var mycket pessimistiska och var i praktiken olika scenarior av mörkt. Trots det, och trots att jag i en månad hade haft en kuslig känsla i magen, ville jag ändå tro på att det inte skulle hända.
Anledningen till det var att jag i likhet med så många andra hade så svårt att se vad Ryssland skulle vinna på en attack på Ukraina i någon form. Det skulle inte vara rationellt, och just därför ar den så farlig för hela Europa. För oavsett hurudan skala av attack som skulle kommit så skulle den ha mötts av sanktioner. Regionerna Donetsk och Luhansk, for att inte tala om Krim är heller inga guldgruvor for Ryssland. Tvärtom. Ryssland har behövt plöja ner massor med pengar där.
I synnerhet en omfattande attack på Ukraina kändes ännu mer avlägset på grund av landets blotta storlek. Det ar enormt geografiskt för att inte tala om befolkningsmässigt med sina drygt 40 miljoner invånare.

Ukraina har sina egna problem med både korruption och governance, men till skillnad från Ryssland ar det en öppen demokrati med fri press och ett medborgarsamhälle. Man är ett land som med egen fri vilja valt att orientera sig mot väst, inte med tvång utan av önskan. Kanske var det just det som skrämde Putin. Om Ukraina klarar utvecklingen till en riktig demokrati kan hans utveckling av Ryssland vara hotad inifrån av människor som vill ha förändring.
Putins riktiga motiv och slutmål ar ännu okända, men det förbryllar eftersom priset och risken blir så extremt hög for något som inte uppenbart är geopolitiskt rationellt.

Attacken på Ukraina har enat väst och Europa på ett sätt som såg osannolikt ut for ett år sedan. Att det skulle bli sanktioner var det ingen tvekan om, men de sanktioner som nu kommer ar hårdare och snabbare införda än man realistiskt hade kunnat förvänta sig.
Centralt for det har varit Tysklands historiska helomvändning i Rysslandspolitik. Tyskland som for en månad sedan provocerade Ukraina med att sända 5000 hjälmar då andra sände vapen och ammunition, och som varit mycket försiktiga gentemot Ryssland och varit emot att blockera SWIFT, har nu godkänt en sådan blockering samt i helgen sänt 1000 pansarvarnsvapen och 500 luftvärnsrobotar till Ukraina. Man godkände plötsligt också export av nio tysktillverkade artillerikanoner som Estland redan en månad önskat skicka, men behövt tillverkarlandets godkännande. Dessutom meddelade Tyskland igår att man kommer satsa 100 miljarder euro extra på sitt försvar.
Nu blir det inte bara mer sanktioner mot SWIFT utan hårda tag också mot den ryska centralbanken. Dessutom stängs mer av luftrummen over Europa för allt ryskt flyg.
De införda sanktionerna kommer bli mycket dyra for Ryssland, for Europa och for Finland. Därför hade Ryssland kanske inte förväntat sig att de skulle komma så hårt och så snabbt. Putins aggression ar dock så allvarlig for Europa att hårda och dyra sanktioner behövs och är ett billigt långsiktigt pris att betala for att på sikt få leva i fred och trygghet.

Säkerhet och fred i Europa har fått ett dyrare pris som vi måste vara redo att betala. En utökad militär konflikt som kräver ännu fler människoliv är ett pris som inte kan mätas i pengar. Därför är sanktioner ett pris vi måste betala samtidigt som vi i väst fortsätter stöda Ukraina med försvarsmaterial, pengar, humanitär hjälp, diplomati och övrigt stöd.
Det stöd som kommer av enskilda företag, organisationer, idrottsklubbar och enskilda opionsbildare har också stor betydelse. Det finns massor med exempel som förtjänar beröm och som vittnar om stort civilkurage.
Användning av vapenmakt for att lösa tvister måste vara oacceptabelt. Rysslands allvarliga brott mot internationell lag kommer få stora och långvariga konsekvenser i hela Europa. Vi har bara sett början.