Paketet är indelat i två delar. Riksdagen ska dels diskutera och anefter ta ställning till regeringens beslut om förnybar energi, och dels ta ställning till förslaget om att bevilja två nya kärnkraftstillstånd och ett tillstånd för deponering av radioaktivt avfall.

Man kan med fog säga att dessa ärenden är de största under regeringsperioden, med effekter som sträcker sig oändligt långt in i framtiden. Svenska riksdagsgruppen anser att det är viktigt att utskotten ges tillräckligt med tid för behandlingen. Med tanke på frågans stora betydelse och vidd kan det inte förväntas av oss att vi inom några veckor hinner behandla frågan tillräckligt ingående.

Finland har som EU-medlem förbundit sig att följa EU:s klimatpolitik. EU:s mål är att före 2020 minska växthusgasutsläppen med 20 procent och att öka andelen förnybar energi med 20 procent av den slutliga förbrukningen. Dessutom ska energieffektiviteten öka med 20 procent. Trafiken och jordbruket, utanför utsläppshandeln, ska minska utsläppen av växthusgaser med 10 procent mellan åren 2005 och 2020.

Finland är förpliktat att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent (och med 30 procent om ett internationellt avtal nås) och att öka andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen till 38 procent år 2020. Detta mål gäller oberoende av besluten om kärnkraften. Nivån är idag under 30 procent och har under de senaste åren sjunkit som en följd av att skogsindustrins kapacitet minskat. Dessutom ska vi till år 2020 ha 16 procent mindre utsläpp av drivhusgaser inom sektorn utanför utsläppshandeln och 10 procent av våra bränslen ska bestå av biobränslen.

Regeringens förslag till bindande program för förnybar energi har framför allt som uppgift att styra energipolitiken så att kravet på att uppnå 38 procent förnybar energi av slutproduktionen kan uppfyllas. Nu föreslås nya ekonomiska styrmedel för vindkraft, biogas och övrig bioenergi. Alla vet att målsättningen inte kan nås utan styrmedel och förpliktelser.

År 2020 är inte heller alltför fjärran. Regeringens uppgift och avsikt är därför att snabbt få igång stora investeringar i och satsningar på förnybar energi. I flera andra europeiska länder har man i större utsträckning än hos oss redan tidigare tagit i bruk ekonomiska styrmedel för att främja förnybar energi. Gröna certifikat och inmatningstariffer är bekanta begrepp i energipolitiken i flera nordiska länder och länder på kontinenten. Eftersom vi redan nu har en nordisk elmarknad, anser vi inom svenska riksdagsgruppen att regeringarna i Norden borde eftersträva en likrikt-ning av de ekonomiska styrmedlen. Endast på det sättet kan man garantera att effekterna av den energipolitik man bedriver utfaller på önskat sätt.

Regeringen föreslår t.ex. nu förhöjda stöd för gallring av ungskog, det s.k. kemera-stödet, och en ny energistödform för flisning av trä. En olöst fråga är hur vi kan försäkra oss om att slutförbrukningen av biomassan sker i Finland, då efterfrågan på bioenergi är stor i flera länder i vår närhet. Ett exempel är att över 60 procent av den finländska pelleten redan nu exporteras till andra länder.

Svenska riksdagsgruppen stöder varmt de målsättningar som ingår i paketet för förnybar energi. Vi vill påminna om att det bästa och hållbaraste sättet att öka självförsörjningsgraden är att öka andelen förnybar energi och att samtidigt satsa starkt på en större energieffektivering. De fossila bränslen olja, gas och kol är alla importprodukter, liksom även bränslet för kärnkraften. Fossila bränslen och uranet är alla ändliga resurser som en dag är slutförbrukade i världen.

Förnybar energi baserar sig på naturresurser som ingår i naturens kretslopp. De förnyas och förbrukningen ökar inte koldioxidmängden i atmosfären. För att försäkra sig om att produktionen av förnybar energi sker på ett energieffektivt och hållbart sätt bör dock även dessa granskas och bedömas ur miljösynvinkel. Bioenergin ska produceras så att naturens mångfald inte äventyras och vindkraftverken placeras så att landskaps- och naturvärden beaktas. Den nya vindatlasen bör utnyttjas vid placeringen av vindkraftverk. Placering på land respektive ute till havs måste avgöras av lokala omständigheter – och med hänsyn till den lokala opinionen. En nationell utredning bör göras om principerna för ersättning till mark- och vattenägare i närheten av vindkraftverk.

Svenska riksdagsgruppen anser att regeringens energieffektiveringsåtgärder bör behandlas parallellt med de övriga energipolitiska förslagen i riksdagen. Genom att ta i bruk intelligent el-mätningsteknik kan man reglera konsumtionen så att förbrukningen jämnas ut och konsumtionstoppar undviks. Behovet av att stävja energiförbrukningen i världen är stort och särskilt i-länderna har ett ansvar för detta. Om hela världen skulle leva som vi gör i Finland och Sverige så skulle det behövas tre jordklot.

Scenarierna i regeringens prognoser bygger på en växande energiförbrukning och en ökande elkonsumtion. Vi efterlyser därför starkare incitament för att öka energieffektivering och energisparande överallt i samhället. Vi anser att både denna regering och framtida regeringar bör främja utvecklandet av energieffektiv teknologi och ibruktagande av den. Vi tror också att både förnybar energi och energieffektiv teknologi är framtidsbranscher i världen och att det finns en stor marknad i denna sektor. De skapar också sysselsättning.

Den andra stora frågan vi nu tar ställning till är regeringens förslag om att bevilja två nya kärnkraftstillstånd och ett tillstånd för deponering av radioaktivt avfall. Som de flesta riksdagsgrupperna är vi delad i denna fråga. En del ställer sig positivt till kärnkraft som energiform och till en utbyggnad av kärnkraften i Finland. En del av oss är negativt inställda till kärnkraft och till en utbyggnad av kärnkraften.

De som stöder regeringens syn anser att kärnkraften behövs för att trygga energiförsörjningen också då full hänsyn tas till klimatpolitiken. De anser att kärnkraften behövs för att garantera el till ett konkurrenskraftigt pris för vår industri, vilket i sin tur stöder den inhemska sysselsättningen.

Ett argument för kärnkraftsförespråkarna är också att Finland genom att bygga två nya kärnkraftverk kan göra sig oberoende av rysk el, och därmed höja både självförsörjningsgraden och försörjningsberedskapen. Enligt dem som motsätter sig en utbyggd kärnkraft innebär regeringens förslag de facto att Finland kommer att få en överloppskapacitet för export av kärnkraftsel från Finland.

Kärnkraftsförespråkarna litar på att Finland kan garantera en säker slutlagring av det radioaktiva avfallet för all framtid. De av oss som är negativa till en utbyggnad anser att det radioaktiva avfallet är ett olöst problem med stora risker för naturen och mänskligheten i all framtid. Nej-sägarna anser också att motivationen till att spara energi, öka energieffektiviteten och utveckla förnybar energi är mindre om kärnkraften byggs ut.

Kärnkraftsmotståndarna anser också att kärnkraften är en föråldrad teknologi och att det skadar Finlands anseende att så starkt satsa på kärnkraften. Uranbrytningen medför även miljöproblem, uran är en ändlig resurs och det finns en risk för att det radioaktiva bränslet och avfallet en dag hamnar i fel händer.

Det nyss konstaterade visar alltså att svenska riksdagsgruppen i kommande omröstningar om kärnkraften inte kommer att vara enig. Som alla andra grupper ger vi våra medlemmar fria händer att rösta enligt eget omdöme och samvete.Svenska riksdagsgruppen anser att riksdagen noggrant bör överväga vad det innebär att etablera en helt ny kärnkraftsort. Platserna som föreslagits för Fennovoimas kraftverk saknar infrastruktur och är belägna vid den känsliga landhöjningskusten. Frågan om var avfallet från Fennovoimas kraftverk ska deponeras och slutförvaras är inte heller löst.

Även avfallsfrågan bör genomgå en grundlig utskottsbehandling här i riksdagen. Detta gäller särskilt Fennovoima, som måste presentera en fullgod plan för avfallshanteringen inom den tidsram regeringen slagit fast. – Ansvaret är nu vårt.

Gruppanförande 11.5.2010