I alla euroländers parlament behandlas lån till Grekland som bäst. Och i Grekland, demokratins vagga, avlöser demonstrationer och strejker varandra. Greklands förfärliga ekonomiska situation går över hela euroområdet som en tryckvåg. Avsaknaden av budgetdisciplin och sparande har tillsammans med den kraftiga korruptionen lett till ett budgetunderskott på 13,6 procent. Ett budgetunderskott som tyvärr inte bara är Greklands problem utan ger konsekvenser över hela EU.

Greklands stora ekonomiska problem uppdagades senaste höst när det kom fram att man gett ut felaktig information om landets ekonomiska situation. Nu riktas blickarna förutom mot den grekiska regeringen och parlamentet också mot de banker och investerare som gjort stora vinster på att låna pengar till Grekland för ockerränta de senaste månaderna. Andra euroländer med svag budgetdisciplin som Portugal, Spanien och Irland har också hamnat i blickfånget. Och alla euroländer kommer att drabbas oavsett om de skött sig utmärkt eller inte, bäst i klassen ges inget undantag.

Nästa onsdag avgör riksdagen Finlands lån på 1,6 miljarder euro till Grekland. Innan det hörs sakkunniga förutom från finansministeriet också från universitet, banker och näringsliv bland andra. Bedömningen i riksdagen kommer inte att handla om hur det går för grekerna om vi beviljar lån eller inte, utan vad det innebär för Finland och finländarna. Absoluta merparten av alla sakkunniga som hörs ser mycket stora risker med att inte bevilja lånet. Om Grekland inte har fått lån den 15 maj försätts landet i praktiken i likvidation. Konsekvenserna av ett sådant scenario förutspås bli att förtroendet för euron försvagas radikalt, att lånekranarna även stryps för åtminstone Spanien och Portugal, och att det leder till en ny recession i stil med den som vi just är på väg att arbeta oss ur. Vi ska komma ihåg att senaste recession startade från en stor lånebubbla i USA:s bostadsmarknad.

Den recession som vi gått igenom beräknas kosta oss åtskilliga miljarder euro per år i uteblivna skatteintäkter för staten, utöver allt elände den förorsakar via arbetslöshet, fabriksstängningar och konkurser. Riksdagen har nu att välja mellan två ytterst dåliga alternativ: Att bevilja ett lån på ofantliga 1,6 miljarder euro där risken att vi aldrig får lånet tillbaka är uppenbar, eller att inte bevilja lånet och riskera att hela EU dras in i en ny recession innan vi hunnit återhämta oss från den förra. En av mina kolleger beskrev situationen med ett exempel ur den grekiska mytologin: Vi har att välja mellan Skylla och Karybdis.

Valet står alltså mellan det motbjudande alternativet att bevilja lån för att andra klantat sig, eller att inte göra det och sannolikt få leva med ännu värre konsekvenser. Som villkor för stödpaketet har euroländerna ställt hårda krav på Grekland. Momsen och övriga skatter ska höjas och egentligen alla budgetmoment i deras statsbudget ställs under lupp. Skolor kommer att stängas, olönsamma järnvägsavsnitt likaså och de sociala förmånerna beskärs radikalt. Bland annat höjs pensionsåldern med fjorton år från nuvarande 53 år. Greklands parlament godkände sent på torsdagskvällen ett 30 miljarders euros sparpaket som måste verkställas för att lånen ska utbetalas.

Nu handlar det först och främst om att lösa en akut situation, men frågan uppstår förstås om och vem som skall ställas till svars och hur man undviker liknande i framtiden. Min uppfattning är att EU och IMF kan och bör ställa hårda krav på omfattande utredningar mot de instanser och personer som fört hela EU, Europa och även världen bakom ljuset en längre tid. På grund av den utbredda korruptionen bör naturligtvis en tredje part fungera som granskare.

Lite av en ödets ironi är det trots allt jag som i tiderna motsatte mig ett EU-medlemskap nu ska vara med och försöka rädda finländska arbetsplatser genom att försvara euron, samtidigt som socialdemokraterna, som var ledande regeringsparti när Finland gick med i eurosamarbete, av debatten att döma verkar rösta emot.

Mats Nylund, riksdagsledamot SFP, Pedersöre.
Publiceras i Vasabladet 9.5.2010