BNP har sjunkit avsevärt under 2009 och exporten har sjunkit med över en tredjedel. Statsrådets redogörelse över budgetramarna 2010-2013 förutspår också att totalproduktionen sjunker med fem procent i år och ännu med 1,5 % nästa år. I samband med energi- och klimatstrategin förutspåddes däremot en tillväxt på över 2 % per år under tiden 2006-2020. Enligt ekonomiutskottets utredning kommer finansministeriet att i höst i samband med budgetbehandlingen att återkomma till finansieringen av energi- och klimatstrategin. Enligt finansministeriet kommer strategin att vara ett av tyngdpunktsområdena i samband med att man omfördelar 200 miljoner euro av budgetmedlen. Svenska riksdagsgruppen anser att statsrådet, senast i samband med budgetbehandlingen, måste ha tillgång till nya uppgifter om genomförandet av energi- och kllimatstrategin, vilka också tar det existerande ekonomiska läget i beaktande. Finland måste kunna hålla fast vid sina internationella åtaganden och överenskommelser.

Även om Finlands energiförbrukning har minskat radikalt under det gångna året som en följd av att flera fabriker inom träförädlingsbranschen upphört med verksamheten finns det prognoser som tyder på att megatrenden ändå är en annan. Den internationella energiorganisationen IEA förutspår att energikonsumtionen kommer att växa stabilt och att förbrukningen av el kommer att stiga till 21 % av hela energikonsumtionen. Ännu år 2030 kommer energiförbrukningen ännu att till 80 % att basera sig på fossila bränslen. Oljan kommer ännu att spela en huvudroll, men användningen av stenkol kommer också att öka. Fram till 2030 kommer andelen av den energi som förbrukas att stiga från 7 % till 10 % av totalkonsumtionen. Dessa oroväckande siffror beskriver ett möjligt framtidsscenarie och visar hur stora utmaningarna är inför höstens klimatkonferens i Köpenhamn.

Faktumet är att politkerna måste lyckas med att enas om ett avtal som innebär att den globala energikonsumtionen kan stävjas och som bygger på en större energieffektivitet och på förnybara energiformer i mycket större utsträckning än hittills. EU:s klimatpolitiska krav är ett steg i rätt riktning men i framtiden kommer politikåtgärderna ännu att tvingas bli ännu strängare.

Vi måste i framtiden få ut mera effektivitet med en mindre insats energi. Det behövs både morötter och piska för att lyckas förändra energi- och klimatpolitiken i en hållbarare riktning. Svenska riksdagsgruppen för länge sedan påtalat behovet av att ta i bruk ekonomiska styrmekanismer; inmatningstariffer, klimatcent eller gröna certifikat. Dessutom måste vi öka självförsörjningsgraden av energi. Det här sker bäst genom att starkt öka användningen av förnybar energi, satsa på energisparande åtgärder och en större energieffektivitet. Vi är glada över också Finland nu går in för inmatningstariffer för både biogas och vindkraft och välkomnar tariffer även för andra förnybara energiformer så som biomassa och tex solkraft.. I Finland har vi fortfarande stora möjligheter att öka användningen av biomassa i energiförsörjningen. Finland har en stor landsbygd, skogar och åkermark. Enligt en utredning som gjordes för några år sedan kan en halv miljon hektar åkermark användas för produktion av bioenergi utan att livsmedelsförsörjningen skulle hotas. Nu bör möjligheterna utnyttjas på bästa sätt. Också solenergi, solfångare, vattenkraft och värmepumpar kommer alla att behövas för att öka självförsörjningen i energiproduktionen. En stor betydelse har strängare normer för byggande och byggnader. Stöd för att förbättra energieffektiviteten i byggnader kan leda till omfattande inbesparingar i energikonsumtionen. En snabb övergång till lågenergihus, passivhus och hus som genererar energi måste också kraftigt uppmuntras.

För Finlands del är det logiskt att aktivt delta också i EU:s klimat- och miljöarbete. Globalt sett och även när det kommer till höstens klimatkonferens är det ändå EU och de övriga industrialiserade länderna som utgör vår referensram. Både unionens och Finlands målsättning skall vara ett globalt omfattande nytt klimatavtal. Bara genom att få med också USA, Ryssland, Japan och Australien tillsammans med EU kan klimatavtalet stå på en trovärdig grund. Globalt sett är det dock lika viktigt att man kan komma överens med de snabbasta växande ekonomierna och utvecklingsländerna över åtgärder som kan vidtas där. För Finlands del betyder det förstås ytterligare utmaningar när bördan skall fördelas inom unionen. För EU:s del måste satsningar göras på den inre energimarknaden. En fungerande marknad med energi till ett konkurrenskraftigt pris, med tillräckligt mycket energi och med tillräckligt hög driftsäkerhet är viktiga förutsättningar både för konkurrenskraft och för satsningar på förnyelsebar energi. Om man i framtiden i högre grad samordnar EU:s energimarknader än vad man gör i dagens läge bör man även i högre grad koordinera styrmekanismerna. Med tanke på att Finland redan idag är en del av den nordiska elmarknaden borde också de nordiska länderna sträva efter att förenhetliga styrmekanismerna på elmarknaden, vilket man dessvärre inte ännu gjort. Vi borde också sträva efter att ställa våra klimatpolitiska mål minst lika högt som de övriga nordiska länderna, framförallt Sverige och Danmark och verka för gemensamma strategier inom den globala energi- och klimatpolitiken.
 

Christina Gestrin höll gruppanförandet 17.6.2009