Jag måste nog medge, att jag har varit okunnig om bakgrunden till den här dagen - att traditionen är så gammal. När jag gick i skola, visste vi att det i östländerna firades Kvinnodag - men man drog litet på läpparna åt den saken här i väst - vi tyckte faktiskt att det var deras sätt att skyla över att det inte fanns någon riktig jämställdhet i Sovjetunionen. - som så många andra gånger hade också den revolutionen förrått sina barn.
- Jämförelsen har jag här från Frankrike; vi har sett många dokument om att kvinnor också stred för jämlikhet i Frankrike på slutet av 1700-talet - men rösträtt fick de franska kvinnorna först efter andra världskriget !

Men den första kvinnodagen firades faktiskt på Claras initiativ i Köpenhamn, i det som senare skulle bli ungdomshuset den 8.3.1911.

Men Berlin-muren har fallit, och vi har närmat oss varandra i öst och väst.
 

I dag känns det som om vi som kvinnor skulle få njuta av både de gamla ryska sättet att bli uppvaktade - och samtidigt ha en dag då vi kontrollerar hur läget är med jämställdheten.

För det är hit vi nått när det gäller kvinnofrågor i Finland: att det inte handlar bara om kvinnors rättigheter, utan om ett jämställt samhälle. Så är det inte i alla länder ens i Europa.

Men samtidigt känner jag att det är dags att göra ett mellanbokslut över jämställdhetsarbetet. Det kommer bla att ske i form av en så kallad redogörelse som Stefan Wallin ger till riksdagen.

Men låt mig peka på några kritiska ord, som senare tider uttalats om jämställdhetsarbetet:

Vid de hearingar som genomförts för redogörelsen, har man visserligen noterat att vår kvotlagstiftning haft betydelse för att få slut på indelningen av de kommunala nämnderna i manliga och kvinnliga; men det har inte lett till att könsfrågarn skulle ha uppmärksammats bättre i besluten eller att kommunernas jämställdhetsarbete skulle ha blivit mer aktivt.
Och jämför vi med den spanska regeringen, där hälften är kvinnor, tycker jag att kvinnorfronten i regeringen fungerat bättre än i vår regering.

Jag hoppade också till när biträdande Justitiekanslern i sitt tal på ETNO; delegationen för etniska relationer hade en rätt kritisk inställning till vad det finländska jämställdhetsarbetet går ut på idag – låt mig helt populärt citera honom ”att jämställdheten idag, när man granskar de officiella redogörelserna från myndigheterna som jobbar med jämställdheten mellan man och kvinna; att det handlar om jobb välutbildade finländska kvinnor till fromma. Däremot får inte kvinnor av utländsk härkomst med stora behov hjälp av våra myndigheter – kanske för att diskrimineringen i dessa fall är så mångfacetterad – och vi är dåliga på att hjälpa människor som hamnar ut för diskriminering på många grunder.

Och samtidigt finns det tre områden som är kända och viktiga och där våra framsteg inte varit tillräckliga

- att verka för likalönsprincipen
- att minska våldet mot kvinnor
- att fördela jämnare kostnaderna för föräldraledighet mellan man och kvinna

Våldet mot kvinnor är det som jag när det gäller finländsk jämställdet fått de flesta frågor om under mina europeiska år

- hur är det möjligt att ni finländska kvinnor som först i världen tog stämma och säte i en folkvald representation, en riksdag, kan vara så hårt drabbade av våld.
- detta är något jag inte kan svara på; samtidigt är det ngt som kräver mycket åtgärder.

I vår kommer regeringen att godkänna ett handlingsprogram mot närståendeväld, och jag hoppas och tror att vi där kommer att gå in för arbetssätt som ska ge skydd åt dem som lidit under den press som detta våld medför; som skall minska risken för att brottet upprepar sig och som skall leda till att förövarna också hjälps ur den onda cirkeln. Att offren faktiskt får skydd!

De senaste dagarna har det varit mycket tal om detta närståendevåld och om våldtäkter. Låt oss bara inte förenkla saken till att det skulle bli bättre bara genom strängare straff eller ändrade bevisregler. Det som det behövs är effektiva regler så att offret vågar anmäla brottet, att det inte finns utpressningsmöjligheter mot henne eller honom - ” tar du inte tillbaka anmälan...” och att det finns stöd för bägge parter. Också förövaren vill oftast komma ur den onda cirkeln.

- som det så väl kom fram också i den underbara filmen: Såsom i himmeln, är våldet också starkt relaterat till alkoholmissbruk - liksom så mycken annan brottslighet i vårt land.

Men tyvärr finns det också andra former av våld mot kvinnor och män; förutom närståendevåld och våldtäkter. Jag tänker på de situationer när unga personer inte fullt ut får utveckla sin potential, tex gå i skola, eftersom familjen motsätter sig det. Eller när unga i vårt land tvingas ingå äktenskap med någon de ej vill göra det med.

Det finns faktiskt en europeisk konvention mot tvångsäktenskap - men när den ingicks, ansåg man i Finland att vi inte behövde underteckna det för att det inte var aktuellt med den problematiken. Tyvärr är det inte sant; och jag hoppas och tror att det program vi i vår kommer att godkänna mot närståendevåld också skall innehålla ett avsnitt mot tvångsäktenskap. I Norge har man flere års erfarenhet av handlingsprogram mot tvångsäktenskap.

När jag tagit upp detta, är det åter ett exempel på att jag inte är rädd för att beröra de problem vi har med integrationen - för en av skärningspunkterna mellan finländare och invandrare är just synen på jämställdhet.
Det är därför viktigt att så många kvinnoorganisationer tagit integrationsarbete på sitt program; att man involverar kvinnor: då kan vi säkra att kvinnor faktiskt får en riktig information om kvinnans ställning i vårt land.

Men det finns också ett nytt område som kräver insatser- och den är den ångsten, den ängslan, den stress som unga tonårsflickor och kvinnor känner.

- vi har ett underligt samhälle, där alltför många pojkar inte fullföljer sina studier så att de efter grundskolan skulle ha ngn form av utbildning. Sommaren 2008 var det det bärande temat i sommardebatten – de försvunna pojkarna, de som inte går vidare till utbildning efter grundskolan eller som aldrig får avgångsbetyg. Och så har vi flickorna som är så duktiga, att de blir psykiskt illamående. – finns här ngn särskild mobbning mot och bland flickor som kan och skall motarbetas.

Finska läkaresällskapet ordnade i februari en sk Konsensuskonferens med experter om de ungas välmående, och det var mycket intressanta fakta som kom fram.

- det psykosociala illamåendet anhopas och den unga befolkningen är starkt polariserad
- flickor uppvisar mera symptom på illamående, medan pojkars dödlighet av samma orsak är större.
- ( upplevd depression bland flickor 24,2 % bland kvinnor medan 11,4 % av pojkarna upplevde sig har haft riktig depression)
- Ensamheten är ett större problem bland pojkar än bland flickorna.
- Men de finländska flickornas självmordstal fortfarande är högst bland OECD-länder. I den egentliga puberteten är de mentala störningarna vanligare hos flickor än hos pojkar.
- Å andra sidan är beteendestörningar 5 gg så vanliga hos pojkar som hos flickor.
- Och vi vet att ätstörningar är flickornas sjukdom; pojkar med ätstörningar är 1/10 av flickornas antal
- och i högstadiet vill ¾ av flickorna vara smalare, medan bara 1/3 av pojkarna önskade det samma och tidvis är missnöjda med sin kropp - närmast storleken.

Och av en universitetsrektor hörde jag att 1/5 av hans studerande har psyksiska problem.
Mariehamns undersökning: illamåendet bland flickor, tröttheten pga Facebook, twitter mm.

Visserligen - kvinnor för ett sekel sedan diagnostiserades för hysteri - det finns inte mera; men det var oxo en protest mot rollmodellen som krävdes; och den protesten var viktig. tex Edelfelts hustru

Bästa vänner, så här kan vi inte ha det.; att så många flickor har angst och att så många pojkar inte får en utbildning som behövs i dagens samhälle

Jag väntar med spänning på vad det skall finnas i filosof Himanens rapport om vårt psyksiska välbefinnande och vår välstånd; jag hoppas verkligen att han tacklar dessa frågor.

Men tills dess några förslag:

- det behövs korrigeringar i läroplanen o sättet som skolan arbetar; man måste beakta att flickor o pojkar utvecklas i olika takt.
- gruppstorlekarna och bestående grupper i skolan är viktiga
- det är bra med kampanjer mot trådsmala fotomodeller
- att de mest framgångsrika österbottningarna som gör en verklig insats för landskapet inte alls varit de där som uppfyllt alla ideal som ställs idag.
- att vi inte skall tolerera idiotprogrammen i tv -
- att alla former av utseenden skall synas i våra tvstudior _ jfr Samuelsson i Sydsvenskan om sistens.

Och oxo kvinnliga politiker pressas idag - om samma tendens som syns i danmark med kvinnliga ministrar nästan alla under 45 och Lehtomäki vid 37 år inte ännu kan ta på sig större ansvar, blir den kvinnliga insatsen i politiken mycket kort

Bästa vänner: Clara protesterade mot Kvinnorollen, den var annorlunda och inskränkt.

Men - jag är övertygad att oxo idag finns det krav på oss kvinnor som inte är skäliga.